FRÅGA: JAg undrar över
kvarteret Kronosågen i Sallyhill. Har kronan verkligen haft en såg där?
Birgitta Nilson, Sundsvall
SVAR: Området kring Sidsjöbäcken har varit mer livaktigt än
vad de flesta kanske tänker sig. Vattenkraften från bäckens strida strömmar kunde
utnyttjas för en lång rad olika näringar. Troligen hade bönderna i trakten
redan på senmedeltiden en vattendriven kvarn för att mala sin säd. Från
1500-talet finns kartor bevarade som berättar att bäcken var betydligt bredare
och den kallades ”Siesiöö Åhn”. Dessutom var det långt före regleringarnas tid
och vattnet kunde forsa fram obehindrat.
Gustav Vasa hade anlagt den första så kallade kronosågen i
Kalmar redan på 1520-talet, men det var först under hans son Johan III:s tid
som kronan började etablera vattensågar i Norrland. Åren 1572–1574 tillkom
flera kronosågar bland annat i Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och
Västerbotten. Syftet var att förse statsmakten med virke.
I Ovansjö i Njurunda byggdes en kronosåg 1573. Den benämndes
”Cronones Sågequarna” och var uppförd av en ”sågebygger” som hette Anders
Jönsson. En viktig händelse eftersom den markerar början på den
sågverksindustri som präglat vårt landskap och haft en sådan enorm betydelse
för försörjningen här.
Men anlade kronan verkligen också en såg vid Sidsjöbäcken? Det
finns inte många uppgifter, men enligt ett dokument som troligen är från senare
av delen av 1590-talet fanns verkligen en såg tillhörig kronan i ”Siesiöö”. Och
i räkenskaperna för år 1595 hos fogden i Medelpad finns infört att Forsmarks
bruk i Uppland har levererat bland annat två ”sågebladh”, stångjärn och stål
för anläggandet av en sågkvarn.
Detta sågverk liknade förmodligen de flesta andra vid den
här tiden, en enramig och grovbladig såg. De tjocka smidda sågbladen innebar
att man förlorade mycket virke – det dröjde till 1700-talet innan de finbladiga
sågbladen kom till användning.
Efter att Sundsvall grundats 1621 började fler näringar uppstå
kring bäcken, exempelvis gevärsfaktoriet, även om verksamheten flyttade vidare till
Söderhamn redan efter några år. Utformningen av stadsvapnet och namnet på
Faktorigatan påminner om den korta epoken.
Kronosågen försvann troligen på 1630-talet, kanske i en
ovanligt stark vårflod. Den ersattes av en privatägd såg på 1640-talet som var
i drift in på 1700-talet. Och i slutet på 1700-talet fanns två vattensågar
kring bäcken, en strax norr om Fagerdalsbron på västra stranden och en på östra
stranden nära Bergsgatan. Den senare togs över av den kände träpatronen Per
Fredrik Heffner på 1800-talet och var igång ända till mitten av seklet innan
den revs och förvandlades till kaffeved.
Sidsjöbäckens rika historia är stoff till en hel bok. Det
finns mycket oberättat och outforskat kring detta vattendrag, och det har haft
en stor betydelse för staden och omgivande byar.
