Har det funnits väderkvarnar i Medelpad?

FRÅGA: Vad vet man om förekomsten av väderkvarnar i Medelpad och om hur länge de var i bruk, undrar Barbro Gottliebsson Lindström, och Daniel Norlin i Sundsvall har en fråga som anknyter: Vid Grönborgs finns en gata som heter Väderkvarnsbacken. Har det funnits en väderkvarn där och i så fall när? Längre upp mot Bergsgatan finns ju Kvarnvägen. Härstammar det från samma kvarn?

SVAR: Väderkvarnar har blivit en symbol för några svenska landskap, särskilt Öland och Skåne. I norra Sverige var de inte så vanligt förekommande. För Medelpad finns bara säkra uppgifter om en väderkvarn, och det är just denna som har gett upphov till namnet Väderkvarnsbacken i Sundsvall.

Väderkvarnen var belägen på åsen öster om Grönborgs bryggeri och anlades troligen under 1700-talets första hälft. På samma plats hade Sundsvalls första kyrka varit belägen innan staden flyttades österut vid mitten av 1600-talet.

Informationen om väderkvarnen är mycket knapphändig. Den nämns av Abraham Hülphers, som var direktör och handlande i Västerås. Hans stora intresse var resor och vid mitten av 1700-talet gjorde han flera vidsträckta färder genom Norrland, Danmark, Finland och Ryssland. Hans resedagböcker bildade underlag för topografiska skildringar som i dag har ett stort kulturhistoriskt värde.

Om väderkvarnen skriver han endast följande: "Wäder-qwarn, den enda i Medelpad, är straxt utom Staden. Et stort Färgeriwärf är ock där anlagt."

Det kan förstås inte uteslutas att det kan ha förekommit fler försök att anlägga väderkvarnar i landskapet. I Huli i Selånger ligger exempelvis Kvarnberget, där det enligt muntlig tradition ska ha funnits en väderkvarn. Men med den goda tillgången på vattenkraft i Medelpad, strida åar och bäckar, så har den energikällan fallit sig naturlig att utnyttja i stället för vinden.

Längs Sidsjöbäcken anlades flera vattendrivna kvarnar, och det påminner Kvarngatan om. Det gatunamnet har alltså inget att göra med väderkvarnen.

Det är trevligt att namnet Väderkvarnsbacken lever kvar. Det blir en tidsmaskin som för oss rakt in i 1700-talets Sundsvall, en stad som då fortfarande präglades av lantbruk och fiske, men där allt mer specialiserade näringar som färgerier och ylle-tillverkning var en viktig del av stadens ekonomi och där sjö-farten och timmerexporten växte i betydelse.

Att vi säger väderkvarn, och inte vindkvarn, är språkligt intressant. Benämningen kommer av att man förr i tiden oftast använde ordet väder för blåst i betydelsen strömmande luft. I skånskan heter det vindmölla.

Vill man se bevarade väderkvarnar rekommenderas en resa till Öland eller Skåne. På Öland finns ännu över 300 så kallade stubbkvarnar, det vill säga den typ av kvarn där hela kvarnhuset vrids kring en stubbe. Merparten är byggda under 1700-talet.