Heffners herrgård

Även Heffners herrgård, en disponentbostad uppförd 1888, är ett kulturarv som hotas av förstörelse i Sundsvall. I nedanstående yttrande till Stadsbyggnadsnämnden i Sundsvall ges en översikt av herrgårdens historia. Herrgårdens ovissa framtid beskrivs i en artikel i Sundsvalls Tidning som kan läsas här.

Heffners herrgård i ursprunglig färgsättning.

YTTRANDE TILL STADSBYGGNADSNÄMNDEN

2013-04-05


SBN 2010 - 00695


Stadsbyggnadsnämnden

Sundsvalls kommun

851 85 SUNDSVALL



Synpunkter med anledning av utställning av detaljplan för Solhöjden 31

Det är min och mångas kraftfulla önskan att Heffners herrgård skall bevaras av många olika skäl, vilka redogörs för nedan. Jag yrkar att det införs tvingande bestämmelser för herrgårdens bevarande i den detaljplan som sedermera kommer att antas av Sundsvalls kommunfullmäktige.


Herrgårdens ekonomiska och kulturhistoriska bakgrund

Heffners herrgård uppfördes år 1888 som en disponentbostad vid Heffners sågverk. Sågverksepoken är utan gensägelse den industriform som betytt mest för Sundsvalls ekonomiska och demografiska utveckling under 1800-talet och det tidiga 1900-talet, och lagt grunden för den stadsbild och urbana struktur som fortfarande kännetecknar staden.

Efter stadsbranden 1888 uppfördes på kort tid den påkostade stadskärnan, Stenstaden, som antog formen av ett ”downtown”, ett ekonomiskt centrum i industridistriktet, som i sin tur bredde ut sig mot norr och söder. De fysiska minnena av detta industridistrikt har undan för undan utraderats genom omfattande rivningar under 1900-talet. Av över 40 ångsågverk med omgivande samhällen är de enda sågverkssamhällen som har någorlunda bevarad byggnadsmiljö idag Svartvik, Skönvik och Wifstavarf (det senare i Timrå kommun), medan flertalet är fullständigt utraderade.

Till sågverkssamhällena hörde en mångfald olika byggnader, de industriella som såghus, spruthus, verkstäder med mera, men även arbetarbostäder, förmansbostäder, herrgårdar, skolor, affärer, kapell, Folkets hus etc.

De fysiska byggnaderna har en stor betydelse för att förmedla kunskapen om den intensiva samhällsomvandling som sågverksepoken innebar, och för att förstå framväxten av Sundsvalls stenstad och det ekonomiska kapital som gjorde stadskärnan möjlig. Stenstaden levde, och lever, i symbios med sina omgivningar.

Heffners herrgård är värdefull för att förstå det omedelbara närområdets historiska bakgrund och framväxten av sågverksepoken. Per Fredrik Heffner räknas som en av de verkliga pionjärerna bland de så kallade träpatronerna i Sundsvall.

Historien börjar med Per Fredrik Heffner, som föddes i Blekinge 1788. Under sju år snappade han upp affärskunskaper på olika trävarufirmor i England innan han 1820 flyttade till Sundsvall. Heffner var framsynt. Som en av de första baserade han sin trävarurörelse på egen skog. Dessutom ägde han sågverk, och på norra sidan om Sundsvallsfjärden anlade han ett virkesupplag, eller bjälkgrop som det kallades. Då hade flera av stadens affärsmän varsin grop där med namn som Forssellska, Ytterbomska, Modinska och Postelska gropen. Senare kom alla gropar att förenas under namnet Heffnerska gropen, en benämning som ses på gamla kartor. Gropen låg på ursprunglig donationsjord till Sundsvalls stad. Det orsakade konflikter, vilket 1899 slutade med att marken övergick till staden. Området kom i stället med tiden att kallas Norra kajen. Det namnet finns till exempel på Klas Sidéns stora Sundsvallskarta från 1947.

Öster om bjälkgropen och på andra sidan sockengränsen i Skön byggde Heffner 1868 en ångsåg. Han var då gammal, och rörelsen övertogs av fostersonen Fredrik Åslund och dennes kompanjon Magnus Arhusiander. Affärerna gick bra och 1878 byggdes ännu en ångsåg, Östra sågen. I sluttningarna norr om industrin började ett sågverkssamhälle ta form, som naturligt kallades Heffners.

På 1920- och 30-talen drog sågverksdöden fram över distriktet – även Heffners drabbades. Det började med att den Östra sågen brann 1926. År 1933 lades Västra sågen ned och hela området köptes av Sköns kommun. I samband med de stora vägomläggningarna har sedan nästan alla spår av det gamla Heffners sopats bort.

Planeringen av en tilltalande sjöstad från Norra kajen i väster och österut mot Heffners tidigare industriområde kommer att kunna bli ett lyft för Sundsvall. Som ag ser det kan projektet mycket väl kallas för Norra kajen, men den östra delen av den färdiga stadsdelen bör heta Heffners. Dessutom bör en park eller ett torg få namn efter Heffner.

Även andra namn med anknytning till sågverkstiden kan få komma till heders. Ett exempel är ”Roslagstorget”, som sjösidan vid sågen kallades på grund av de många rospiggar som brukade ankra där.

Heffners herrgård är det enda kvarvarande minnesmärket från denna intressanta epok. En restaurerad herrgård skulle skapa en historisk förankring bland alla nybyggen och kunna användas som ett mysigt trädgårdskafé, exklusiv konferenslokal, bostäder eller varför inte ett stadsdelsmuseum.


OMFATTANDE RIVNINGAR AV SÅGVERKSEPOKENS BEBYGGELSE

Bevarandet av Heffners herrgård blir extra viktigt i ljuset av den omfattande förstörelse som särskilt under perioden 1950–1980, men även i nutid, har drabbat sågverksepokens fysiska lämningar.

Särskilt herrgårdar anknutna till industrin har utsatts för omfattande rivningar och representativa exempel finns inte längre kvar i de närmaste omgivningarna av centrala Sundsvall, förutom just Heffners herrgård och Ortvikens herrgård.

Bland försvunna herrgårdar kan nämnas Kubikenborgs herrgård (sågverk), Mons herrgård (sågverk), Rosenborgs herrgård(skeppsvarv), Sunds herrgård (sågverk), Skönviks herrgård (sågverk), Stockviks herrgård (sågverk), Nyhamns herrgård (sågverk), Klampenborgs herrgård (sågverk). Listan kan göras längre. Det gäller även på Alnön där Hovids herrgård, Nacka herrgård, Stornäsets herrgård, Gustafsbergs disponentbostad, Karlsviks herrgård med flera har försvunnit.


Därtill har många intressanta herrgårdsvillor och disponentbostäder med anknytning till sågverksepoken förstörts i Sundsvalls närområde, bland annat Villa Fredriksro, Villa Granlohög, Villa Fagerdal, Jakobsdals herrgård, Villa Kumo, ett flertal sommarvillor vid Fläsian, Villa Olofsberg vid Ortviken, Villa Tomtebo, Villa Petersvik I och II (ägda av släkten Wikström). Listan kan dessvärre göras mycket längre.


Med de aktuella planerna på att fullständigt utplåna ytterligare nio sommarvillor/sommarherrgårdar med anknytning till träpatronepoken i Petersvik riskerar denna lista att ytterligare växa. De byggnader som där hotas är Villa Skogshyddan (uppförd av just Magnus Arhusiander, som var delägare i Heffners sågverk), Villa Solbacken (uppförd av Carsten Jacobsen, direktör på Tunadal), Villa Kaptensudden (uppförd av Johan Fredrik Cornell, flottningsingenjör), Villa Thurebo (namngiven efter flottningsombudsmannen Thure R. Thuresson), Villa Viken (uppförd av ingenjör Christer Sörensen-Ringi på Tunadals sågverk), Villa Granli (uppförd av Hampus Berencreutz, disponent på sågverken i Matfors och Svartvik), Villa Grankulla (uppförd av byggmästaren C. A. Olsson) och Villa Ellensberg (ägd av bland andra konsul C. G. Wickberg) och Villa Hållnäs (ägd av provinsialläkaren Olof Söderbaum och senare grosshandlare Moses Felländer).


Förståelsen för Stenstadens ekonomiska och kulturella bakgrund med dess över 30 byggnadsminnen och riksintresse för kulturmiljövården kommer att kraftigt försämras för varje rivning som sker av kulturhistoriska byggnader i omgivningen. Detta innebär betydande men för riksintresset Stenstaden och måste vägas in i analysen av konsekvenser.


Dessutom innebär det oersättliga förluster för förståelsen av de stadsdelar där byggnaderna är belägna. Utplånandet av Heffners herrgård skulle helt utradera de fysiska minnena av den mycket omfattande sågverksepoken i Heffners.


NAMNET HEFFNERS

Det är också centralt att i detta sammanhang plädera för användningen av namnet Heffners, något som har berörts ovan. De historiska namnen är laddade med information om gångna tider och viktiga symboler. De är också stämningsskapande och unika för platsen. Det traditionsrika namnet Heffners bör ges en framträdande plats i hela planarbetet såväl vad gäller Solhöjden som inom projektet ”Norra kajen”, som ligger i anslutning till föreliggande område. Stadsbyggnadsnämnden bör fästa stor vikt vid dessa synpunkter.


HÅLLBAR STADSUTVECKLING

Bevarandet av Heffners herrgård, och andra kulturhistoriska miljöer i Sundsvall, såsom Stenstaden och Petersvik med flera, är också i linje med den hållbara stadsutveckling som förs fram på nationell nivå. Boverket har under 2013 låtit ta fram en rapport med vägledning för utvecklingen av en bättre stadsmiljö.


I bilaga 3 om Stadspolitik tas många intressanta aspekter upp på hur städer kan utvecklas där miljön, kulturarv och medborgarna ges större uppmärksamhet.


Att utplåna Heffners herrgård och dess omgivande lummiga område strider i allra högsta grad mot de intentioner som främjar en hållbar stadsutveckling. Detsamma gäller att utplåna det sista orörda grönområdet vid havet i centrala Sundsvall, Petersvik, med dess stränder, ängar, skogar, ovanliga växter, orkidéer och ett rikt fågelliv och med ett kulturarv från 1800-talet.


Tusentals närboende, även de som nu föreslås kunna bo i kv Solhöjden, mister ett rekreationsområde bara 10 minuters cykelväg bort, fler transporter av giftigt gods måste köras genom centrala Sundsvall, Alnösundet fylls ut och havsmiljön påverkas negativt, Alnöborna kommer att drabbas av sämre luft och ökat buller. Det är bara några av miljökonsekvenserna.


Några citat ur den intressanta rapporten från Boverket (2013), som kan läsas i sin helhet på länken angiven nedan:


"Idag är det fokus på städer i hållbarhetsdiskursen. Det beror dels på att de orsakar såväl globala som lokala problem som måste hanteras i form av stora ekologiska fotavtryck, växthusgasutsläpp, buller och avgaser och sociala problem; dels på att de utgör möjligheter genom att korta avstånd underlättar gång- och cykelanvändning och att befolkningskoncentrationen ger underlag för kollektivtrafik. Dessutom finns en bild av städer som ”tillväxtmotorer”, att det idag är städerna som driver landets ekonomi genom kunskapsintensiva näringar och tjänstesektor."


"Den stad som idag eftersträvas är en tät och blandad stad där människor möts, och där ”hållbar livsföring” underlättas. Denna stad ställs i motsats till den funktionsseparerade staden som bygger på att man färdas med bil. Bilden är att det idag finns ett behov av att läka samman stadens funktioner. En helhetssyn och en förståelse för staden som ett komplext och föränderligt system anses krävas för att åstadkomma detta. Dessutom måste dagens stuprör ersättas av ett organisatoriskt systemtänk. Stadspolitiken ses som en arena för samordning och gemensamt agerande."


"Stadspolitikens fokus tycks vara på en miljömässigt hållbar utveckling, men skulle den även kunna rymma sociala och kulturella aspekter? Generellt framförs idag en kritik att sociala och kulturella aspekter inte lyfts i tillräcklig utsträckning.

Gränssnittet mellan sociala aspekter och kulturella aspekter är inte självklart, och de båda begreppen ”laddas” till stor del med samma innehåll.

Kultur beskrivs i diskursen i form av konst, men också i form av kulturarv, fornlämningar och äldre bebyggelse och miljöer. Kultur beskrivs också i termer av immateriella värden såsom identitet, sammanhang, livsstilar, värdesystem och traditioner. Platsens betydelse för tillhörighet, stolthet och socialt kapital framhålls. Därtill framhålls behovet av delaktighet i samhället; möjligheten att påverka den egna livsmiljön, men också att kulturella och civila aspekter är viktiga för en demokratisk infrastruktur – att få folk att hålla ihop. Därtill lyfts kultur i form av etnisk tillhörighet. Att kulturella värden till stor del är immateriella bidrar till att de uppfattas som svåra att ta på och ibland också som ”konstiga”. Kultur lyfts dock också för skapande av attraktivitet, konkurrenskraft och ekonomisk utveckling."


"Kopplat till den sociala dimensionen hänvisas ofta till att människan måste stå i fokus. Vikten av en god livsmiljö är centralt, och det finns en bild av att fysisk form och arkitektur formar ramarna för människors dagliga liv. Idag eftersträvas täta och funktionsblandade områden, inte bara av miljöskäl utan också i syfte att skapa möten mellan människor för att göra staden levande och främja integration och trygghet. Motbilden är den modernistiska staden som utöver bilberoendets miljöpåverkan även anses ha påverkan på det sociala livet; den främjar inte möten och utgår inte från människan som måttstock."


Rapporten kan studeras närmare på denna länk:


http://www.boverket.se/Om- Boverket/Webbokhandel/ Publikationer/2013/Framjande- av-hallbar-stadsutveckling/


YRKANDE

Det är av central betydelse att tvingande bestämmelser införs som bevarar Heffners herrgård, det vill säga en q-märkning i detaljplanen, och att kommunens instans för kulturmiljövård, Sundsvalls museum, får i uppdrag att tillsammans med Länsstyrelsen utarbeta en plan för herrgårdens restaurering på byggnadsvårdsmässigt sätt. Samtidigt bör utarbetas förslag på hur herrgården kan ges en ny funktion, som kvartersrestaurang, kafé med konstutställningar, konferenslokal, stadsdelsmuseum eller bostäder. Det kan också vara en kombination av olika funktioner.


Det är av stor vikt att Heffners herrgård inte endast bevaras på ett pietetsfullt sätt, utan också att den omgivande bebyggelsen utformas på ett sätt som harmonierar med herrgårdens utformning. Byggnaden skall omges av en lummig trädgård och ny bebyggelse bör läggas på ett avstånd och utformas med en volym som respekterar herrgårdens dimensioner.


Trädgårdens utformning bör om möjligt utgå från ursprungsmiljön år 1888, eller i annat fall utgå från hur trädgårdar av denna typ generellt sett anlades vid motsvarande tidpunkt. Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp bedriver trädgårdsarkeologisk forskning och kan utgöra en remissinstans för hur trädgård och planteringar skall kunna anläggas på bästa tänkbara sätt.


Nils Johan Tjärnlund