Historien om en omstridd staty
Nyligen har vissa invånare propsat på att statyn av Gustav
II Adolf ska väck från Stora torget. Den sägs stå i vägen för utvecklingen, vanliga
ord i dessa dagar. Kanske finns det också de som tycker att gamla konungar inte
bör ihågkommas, i synnerhet inte med statyer.
Men statyn är inget monument över en krigarkung. Här syns
ingen monark med dragen värja eller ridande till häst på slagfältet. I stället
är det stadsgrundaren med privilegiebrevet i sin hand som blickar ut över
Sundsvallsborna.
Den omstridda kungastatyn är en symbol för Sundsvalls långa
historia sedan stadsgrundandet 1621. En historia som bränder och härjningar har utraderat nästan alla synliga spår
av.
Statyn avtäcktes den 6 november 1911, det datum då
kungen stupade i dimman vid Lützen 1632. På foton från invigningen ser man hur torget var myllrande svart av nyfikna människor. Vissa
spejade från balkongerna på Granska huset. Svenska flaggorna vajade i vinden
och blomsterprydda stänger bidrog med grönska och färger i novembermörkret.
Konstnären var känd på sin tid, men är i dag bortglömd i sin
hemstad. Harald Sörensen-Ringi växte upp i den koloni av norska familjer som
strömmade till Tunadal efter att bolaget 1856 hade övertagits av norska
affärsmän. Fadern Christer Sörensen var en innovativ herre, som bland annat
uppfann timmerhästen, ett redskap som rationaliserade timmerhanteringen vid
sågverken.
Den kreative sonen Harald studerade för Per Hasselberg och
var verksam flera år i Paris. Skulpturen Vågen ställdes ut i Sveriges
paviljong vid världsutställningen där 1900. På
miniatyrtomten framför Tunadals bolagskontor har han avbildat den legendariske
sågverksdirektören Carsten T. Jacobsen. I Helsingfors räknas hans två
skulpturgrupper vid Barnbördshuset som betydande utsmyckning för staden.
Förmodligen är det ingen slump att både
bildhuggaren och kungastatyns donator var sommargrannar i Petersvik. Sörensen-Ringi
bodde i den originella Villa Viken med åttkantigt torn, ursprungligen ett
pumphus från Tunadals sågverk. Strax intill ligger Villa Thurebo, uppkallad
efter Thure R. Thuresson, som generöst gav pengar till förverkligandet av
statyn.
Om tio år fyller Sundsvall 400 år. Det
är en lång och rik historia, något vi ska känna stolthet över. Människor,
byggnader och företag är sammanvävda på det mest raffinerade sätt - en helhet
som vi inte ska strimla sönder och ställa i bedräglig konflikt mot varandra.
Kungastatyn symboliserar denna
historia – vem kan vilja utplåna den? Men, hör och häpna, inte ens jag är för
att bevara allt! Stora torget behöver förnyas och göras luftigare. Bort med de onödiga
moderna rödbruna stenbarriärerna kring statyn. Och låt Gustav II Adolf få en vackrare
utsikt mot öster. Avlägsna turism- och taxipaviljongerna och skapa i återhållsam
stil en restaurang och saluhall med Medelpads delikatesser till fägnad för öga
och gom.
Nils Johan Tjärnlund
(Sundsvalls Tidning söndagen den 21 augusti 2011)