Konstprofessorn på Kaptensudden
Ibland tycks tiden ha stelnat, som vid Kaptensudden just där Alnösundet möter Sundsvallsfjärden. En sommarmorgon är luften stilla och havet sköljer sakta över klipporna. Vid den forna ångbåtsbryggan gnistrar en frusen diamant i den tidiga solen, det vita kallbadhuset i frodig snickarglädje.
Strax ovanför ligger sommarvillan från 1893 med torn,
vindflöjel, verandor och dekorativa snickerier. Yrkesskickliga hantverkare har
lagt ner otaliga timmar på att förvandla det sågade virket till en njutning för
ögat. En rik träarkitektur som var en stolthet att visa upp i Medelpad,
medelpunkt för världens sågverksindustri.
Kaptensudden var släkten Cornells sommarhem. Få
Medelpadssläkter har haft en så central roll inom olika områden: industri,
politik, konst och vetenskap. Mest känd är konsthistorikern professor Henrik
Cornell (1890-1981), som tillbringade mer än 80 somrar i Petersvik. Många
Sundsvallsbor minns den gamle gentlemannen, som skötte om parkens rosor med
största omsorg.
Fadern Johan Fredrik Cornell (1837-1912) växte upp i Matfors och blev kapten, senare major, i Väg- och vattenbyggnadskåren. Han konstruerade flottleder, kanaler och broar över hela Norrland, en avgörande infrastruktur för den framväxande trävaruindustrin. I Sundsvall ritade J. F. Cornell till exempel den svängbara Tivolibron.
Stora insatser gjorde J. F. Cornell vid
återuppbyggnaden efter stadsbranden, bland annat som ordförande i
stadsfullmäktige 1898–1911. Han lade grunden till Sundsvalls sjukhus (nuvarande kommunhuset) genom att ta upp egna obligationslån. Trots sin borgerliga hemvist stödde han den framväxande arbetarrörelsen och tog ställning för fackföreningars rätt att bildas.
I maj varje år gick flyttlasset från Storgatan 16 till
Kaptensudden. Då var Alnösundet ”de tusen båtarnas sjö”. Från sitt sovrum kunde
den lille gossen på morgonen höra stimmet från fabrikerna, sågverkens
ångvisslor och signalerna från passerande fartyg. Ångbåten Turisten gav ifrån
sig en lång ton, följd av två kortare. ”Om den sista tonen fick en nyanserad
utsvällning, kunde man förstå att kaptenen befann sig på ett bistert humör”,
skriver Henrik Cornell.
Sitt fängslande liv har han skildrat i ”År och människor” och ”Konsten, vännerna, verkligheten” med minnen av familjens vänner som Frida Stéenhoff, Nathan Söderblom och Frans Kempe. Han berättar om Tysklandsresor under brinnande världskrig för att rädda vetenskaplig litteratur och om konstexpeditioner till Italien. Det är härlig sommarläsning för Sundsvallsbor.
Men framför allt handlar memoarerna om uppväxten i
Stenstaden och barndomens somrar på Kaptensudden. Cornell väcker en förlorad
värld till liv. Och ännu är den inte helt förlorad. Vid Kaptensuddens stränder
kan man göra en tidsresa tack vare Cornell.
Betänk att allt hotas av utplåning. Tänk i stället om
Kaptensudden i framtiden blev ett museum med sommarrestaurang bland parkens
grönskande lindar. Vid kallbadhuset skulle många bröllop firas med den
magnifika vyn över Alnösundet. Och Henrik Cornell skulle le i sin himmel.
Nils Johan Tjärnlund
(Publicerad i Sundsvalls Tidning söndagen den 24 juli 2011)
