Kvinnlig kompositör från Timrå?

FRÅGA: Har någonstans sett uppgifter om en kvinnlig tonsättare, född i Timrå på 1800-talet. Men har inte kunnat hitta några fakta och mer information om vem hon var. Tacksam för svar. Sarah L i Sundsvall


SVAR: Kvinnliga tonsättare i äldre tid är en vit fläck i musikhistorien, men på senare år har forskningen på allvar börjat uppmärksamma kvinnor som var pionjärer inom konstmusiken, eller den klassiska musiken som vi oftast säger vardagligt.


Bland annat har Sveriges Orkesterförbund genomfört ett projekt, ”Kvinnliga muser”, med stöd av Statens Kulturråd. Syftet är att inventera musik för ensemble och orkestrar komponerad av kvinnor under främst 1800-talet och 1900-talets början.


Och då dyker det upp flera bortglömda livsöden. Den person som du syftar på är sannolikt Albertina Fredrika Peyron, eller kort och gott Ika, som föddes i Timrå socken den 1 juli 1845. 


Redan som spädbarn upptogs hon som fosterdotter av grosshandlaren Anton Asp i Stockholm och hans hustru, som var född Enhörning och faster till den i Sundsvall välkände Johan August Enhörning, grundare av Kubikenborgs sågverk.


Förmedlingen skedde sannolikt via grosshandlarens bror, C. F. Asp, som var patron på Skönviks glasbruk vid Timrå. En syster till bröderna Asp var för övrigt Wilhelmina Asp, som blev gift med ovannämnde J. A. Enhörning, ett sensationellt äktenskap på sin tid eftersom brudgummen var nära fjorton år yngre.


Fredrika Asp, som fosterflickan hette som barn, visade redan vid fyra års ålder musikalisk begåvning. Hon kunde bland annat på gehör ta ut melodier. Ett par år senare sattes hon i pianostudier och fick så småningom den välkände tonsättaren Ivar Hallström som lärare. Han tillägnade sin unga elev tre kompositioner, efter att hon hade löst en extra svår uppgift.


Efter konfirmationen fick Ika bo i världsstaden London, där hon studerade olika ämnen och förkovrade sig musikaliskt på de berömda konserthusen. Men en framtid som professionell tonsättare var inte att tänka på för en   kvinna vid den här tiden. 


Åter hemma i Sverige gifte hon sig 1865 med Ludvig Peyron, grosshandlare och senare riksdagsman. Ika Peyron uppfostrade och undervisade själv tre söner, och kärleken till musiken måste hon tillfälligt överge, även om hon under ett par säsonger hann få undervisning i hemmet av professor Jan van Boom vid Musikkonservatoriet.


Först när sönerna var vuxna kunde Ika Peyron med full kraft återvända till musiken. Hon tog lektioner i kontrapunkt, harmonilära, komposition och instrumentering för några av de främsta lärarna i Sverige. Det vittnar om en envishet och passion att få uttrycka sig musikaliskt.


Kvinnliga tonsättare var vid denna tid mycket sällsynt, och inte fullt accepterat, men det fanns några namn som började göra sig gällande. Bland dessa kan nämnas Elfrida Andrée, Valborg Aulin och norskan Agathe Backer-Gröndahl.


Ika Peyron komponerade sammanlagt omkring 40 verk, varav flera blev utgivna av de stora förlagen. Det var framför allt sånger och körstycken. Men det finns också belägg för att hon har komponerat kammarmusik, bland annat en stråkkvartett i tre satser, som tyvärr verkar ha förkommit.


Ika Peyron avled 1922. Om hon någonsin återvände till sin födelseplats i Timrå är obekant, men hon hade åtminstone via familjen Enhörning nära släktband i Sundsvallstrakten.