Petersvik och tillväxten
I veckan briserade debatten om Petersvik. Vissa undrar varför området är så
intressant. Är det inte bara gamla kråkslott för ett fåtal privilegierade
familjer, heter det.
Så hette det också på 1950- och 60-talen om Stenstaden. Då
föreslogs att alla praktfulla stenhus uppförda efter branden skulle rivas och
ersättas av höghus och parkeringsplatser. Ett 50-tal stenhus revs också, fler
än många tror.
Norrmalm förintades fullständigt, liksom stora delar av
Västermalm och Södermalm. Utmed Medelpadskusten revs industrisamhällen med
herrgårdar, parker, såghus, frikyrkokapell och arbetarebostäder.
Petersvik överlevde rivningsraseriet. Området kan enklast
beskrivas som sommarens motsvarighet till Stenstaden. Under perioden 1887–1909
byggde där flera av Sundsvalls mest kända företagare storslagna villor med
omgivande parker.
Flera villor är
bättre bevarade än till och med Merlo slott. Snickerier, kakelugnar,
takmålningar, dörrar och fönster finns kvar i original. I trädgårdarna växer
hundraåriga lindar och ekar.
Nationellt känd är Villa Kaptensudden med sin ståtliga
huvudbyggnad, park och nyrestaurerade kallbadhus och ångbåtsbrygga. Därifrån
härstammar släkten Cornell med medlemmar som konstprofessorn Henrik Cornell,
regissören Jonas Cornell och fredsforskaren Svante Cornell.
Villa Kaptensudden uppförd 1893 av Johan Fredrik och Anna Cornell.
Det är inte minst
en ödets ironi att Henrik Cornells barndomshem står inför rivningshot - Cornell
som så starkt kämpade för Stenstadens bevarande och i egenskap av sekreterare i
Skönhetsrådet stred mot Klararivningarna och den så kallade
Norrmalmsregleringen i Stockholms innerstad.
Petersvik är också en del av industrihistorien. Där fanns
ett glasbruk och en betydande del av SCA:s rötter. Flera träpatroner hade
villor där, som Carsten Jacobsen på Tunadal och Magnus Arhusiander på Heffners.
Historien är nog för många ganska okänd. Till exempel de
kopplingar som finns till 100-årsjubilerande statyn av Gustav II Adolf på Stora
torget. I originella Villa Viken med åttkantigt torn bodde skulptören Harald
Sörensen-Ringi och i Villa Thurebo den man som donerade statyn,
flottningsdirektören Thure. R. Thuresson.
Petersvik var inte heller då någon ostörd idyll. Henrik
Cornell berättar om slammer från sågverk, skorstensrök och tjutande ångvisslor.
Men det var en självklarhet med en grönskande kontrast till Sundsvalls
dynamiska industrilandskap.
Nu står en unik
kulturmiljö inför hotet om total utplåning. Petersvik ska asfalteras, berg
sprängas och miljontals stenar fylla ut Alnösundet för att skapa en ny hamn.
Med ett nödrop
bevarades Stenstaden, Svartvik och Merlo, attraktiva miljöer som ger Medelpad
en stark identitet och får människor och företag att vilja finnas här. På så
sätt främjar kulturarvet ekonomisk tillväxt.
Denna söndag i midsommartid får krönikans läsare fundera
på ett par frågor. Är det historielöshet som gör att Petersvik, ett motsvarande
kulturarv, nu riskerar ödeläggelse? Och vilken betydelse har Medelpads
kulturarv för oss och för framtida generationer?
Nils Johan
Tjärnlund
(Sundsvalls Tidning söndagen den 26 juni 2011)
Delar av rapporteringen i Sundsvalls Tidning:
Historiska hus jämnas med marken
Inga lagliga hinder för rivningen
Författaren Nils Johan Tjärnlund: Det är ett kulturmord
"Husen står i vägen för en nödvändig utveckling"
Att skövla och meja ner tillhör en gången tid
Den föreslagna containerhamnen och kombiterminalen som utplånar Petersvik.