Vad var "Den stora oredan"?

FRÅGA: Har hört talas om ett område i Sundsvall som kallades för ”Den stora oredan”. Vad var det för något? Eva i Sundsvall

SVAR: I rysk historia är ”Den stora oredan” namnet på den inrikespolitiskt röriga period som präglade inledningen av 1600-talet. Tsarer tillsattes och störtades den ene efter den andre. Det slutade med att Michael Romanov valdes till tsar och därmed lade grunden till den långa Romanovska epoken.

I Sundsvall blev ”Den stora oredan” en folklig benämning på en hussamling nedanför Stenhammaren (Södermalm) i korsningen Fredsgatan-Bergsgatan. Det var en grupp trähus uppförda före stadsbranden 1888 och utanför reglerad stadsplan. Byggnaderna låg tätt och det var inte ordnat med vatten och avlopp.

Det fanns inga gator eller trottoarer och runtomkring bredde rena landsbygden ut sig: åkrar och ängar, lador, gärdsgårdar och hässjor.

Många av landsortsstäderna var byggda i trä och eldfängda och man kunde på förhand gissa att en katastrof förr eller senare vore att vänta. År 1888 drabbades Sundsvall av den stora branden, som ödelade merparten av centrum. Men Norrmalm klarade sig, liksom Stenhammaren och en del annan kringbebyggelse.

Återuppbyggnadsarbetet kom snabbt igång, men bara tre år senare var det dags för en ny hotande brand. Den här gången uppkom den tändande gnistan i stadsdelen ”Oredan”.

Branden uppstod omkring 4-tiden på lördagsmorgonen den 14 november 1891. Lågor flammade ut genom fönstren på skomakaren Gedeborgs gård och spreds snabbt till grannhusen. Många låg och sov och fick sömndruckna kasta sig ut i den kyliga morgonluften. Det var med knapp nöd vissa klarade sig från att bli innebrända. En kvinna hoppade ned från tredje våningen och bröt lårbenet.

Länge befarade man att en höggravid kvinna hade omkommit av chocken och att ett litet barn bränts inne, men ryktet visade sig tursamt vara fel.

Efter Sundsvallbranden 1888 hade en ny, professionell brandkår organiserats. Tack vare en snabb insats från brandmännen och med hjälp av många frivilliga kunde man nu avvärja en fullständig katastrof. Men det var ett svårt släckningsarbete eftersom husen låg så tätt. Som tur var låg vinden stilla till skillnad från den ödesdigra junimåndagen tre år tidigare.

För många arbetare och hantverkare var det naturligtvis ändå en tragedi. De förlorade personliga tillhörigheter och blev utan hem just när vintern nalkades. Totalt brann nio gårdar och ett 30-tal familjer blev utan tak över huvudet.

Man hade lärt av tidigare olyckor: husen och det mesta av lösöret var försäkrat till ett belopp av sammanlagt omkring 150.000 kronor. Det täckte inte hela förlusten, men betydande delar.

”Oredan” fortlevde som kvartersnamn, men bebyggelsen omkring Bergsgatan blev successivt allt mer ordnad.