Villa Merlo – ett norrländskt sagoslott
Villa Merlo reser sig som ett rhenskt sagoslott på en skogsås i Timrå norr om Sundsvall. Huset uppfördes som sommarbostad för den tyskfödde träpatronen Fredrik Bünsow.
Åren 1998–2011 visade jag under några dagar varje sommar Merlo för turister. Det var en trevlig tradition som bland annat innebar spännande möten med ättlingar till de familjer som levat och arbetat på Merlo. Omkring 3 000 personer deltog i de timslånga visningarna.
Fredrik Bünsow
Bünsow föddes 1824 i Kiel och avled 1897 på Merlo. Han tillhörde en konstnärlig familj: både fadern, farfadern och brodern Joachim var konstnärer. Som 21-åring kom Bünsow 1845 till Sverige och tillträdde en tjänst som bokhandelsbiträde hos Adolf Bonnier på Norrbro i Stockholm. Ett år senare besökte han sin morbror Hans Friedrich Postel, framgångsrik trävaruhandlare i Sundsvall, och fick anställning hos denne. Efter morbroderns död 1847 övertog Bünsow firman.
Han var framsynt och lät redan 1851 uppföra Sundsvallsdistriktets andra ångsåg, Mon. Han tog också initiativ till omlastningsplatsen Österström och Medelpads första järnväg, på vilken timret forslades från Holmsjön för flottning utmed Indalsälven. Den branta timmerrännan vid Glimån blev till och med en turistsevärdhet.
Genom förmedling av lån via vännen och affärskollegan André Oscar Wallenberg kunde Bünsow 1856 förvärva Skönvik med lastageplats, glasbruk och tillhörande skogar. Där uppförde han Skönviks ångsåg och bildade Skönviks AB, det ledande trävarubolaget i regionen och långt senare en grundpelare till SCA-koncernen.
Merlo
Byn Merlo omnämns första gången på 1500-talet. Namnet betyder "lågt liggande ängar mot havet" och anger platsens utseende för mellan 500 och 1000 år sedan. Under 1700-talet växte de första mindre näringarna fram i trakten, bland annat anlades en kvarn och en vattensåg i Merloån. I början av 1800-talet uppfördes den första herrgårdsbyggnaden i Merlo av varvsdirektören Per Anders Hellzén på Wifstavarf.
Egendomen köptes 1872 av Fredrik Bünsow som tillbringade somrarna på Merlo och ägnade stort intresse åt jordbruket och trädgården. I början av 1880-talet mognade planerna på en total omgestaltning med bland annat en ny modern huvudbyggnad och en utvidgad engelsk park.
Modern arkitektur
Via sin svärson Claes G. Norström fick Bünsow kontakt med den unge arkitekten Isak Gustaf Clason, som gjorde en idéskiss till den östra fasaden 1882. Ritningarna fullbordades av arkitekt Fritz Eckert (annars mest känd för Curmanska villan och Kungl. Hovstallet) och huset kunde uppföras åren 1883-1885. Resultatet blev en villa i medeltidsromantisk slottsstil präglad av Clasons idéer om "äkta" material: ett hårt bränt, gult fasadtegel från Flensburg, rött tegel, sandsten, kalksten, granit och marmor.
Interiörerna fick ett påkostat dekorativt måleri, som delvis har bevarats och delvis håller på att återställas. Till våningen en trappa upp förlades ett bibliotek med höga rundbågiga fönster och en öppen takstolslösning som associerar till en riddarsal.
Palats vid Strandvägen
Vintersäsongen tillbringade Bünsow i sin stora villa i klassicerande stil nära Sundsvalls kyrka. Men år 1884 sålde han villan för att i stället bo i Stockholm under vintertid. Han ägde flera byggnader och lät 1886 utlysa en arkitekttävling om ett nytt hus på den nya fashionabla paradgatan Strandvägen.
Det kom in ett 30-tal bidrag, och vinnare blev Isak Gustaf Clason, upphovsmannen till sommarhuset i Timrå. Även Bünsowska huset i Stockholm kännetecknas av äkta material, en asymmetrisk fasad och historiska motiv. När huset stod klart 1888 kunde de inflyttade också glädjas åt nya tekniska finesser som hiss, elektricitet, rinnande varmt och kallt vatten, vattenklosetter och till och med en sorts kylskåp i lägenheterna.
Clason fick sitt stora genombrott som arkitekt och blev mycket efterfrågad. Han ritade bland annat Östermalms saluhall, Hallwylska palatset och Nordiska museet och utnämndes till professor i arkitektur.
Året-runt-bostad och arkiv
År 1924 sålde Bünsows dotter Alma Norström Merlo till Skönviks AB. Sommarvillan gjordes om till året-runt-bostad för bolagets chefer och där bodde i tur och ordning familjerna Magnuson, Carrick och Göranson.
Sedan 1951 inrymmer Villa Merlo skogskoncernen SCA:s centralarkiv med cirka 6000 hyllmeter handlingar, en guldgruva för forskning om industriepoken och norrländsk historia.
År 2001 utgav jag tillsammans med arkivets dåvarande karismatiske chef, Jan R. Åsberg, en skrift om husets historia. Jag har också gjort ett radioprogram om Merlo, som sändes i P1 2003, och medverkat i flertalet tidningsartiklar och teve- och radioinslag och berättat den fascinerande historien om Fredrik Bünsow.