Yttrande angående Petersvik

• Skriv ut
• Tipsa en vän

PETERSVIK

DEN SISTA GRÖNA LUNGAN

VID SUNDSVALLSFJÄRDEN HOTAS

Yttrande om Tunadal-Korsta-

Petersvik-Ortviken april 2015

Nils Johan Tjärnlund

Där Sundsvallsfjärden möter Alnösundet ligger Kaptensudden och Petersvik, en av Medelpads natursköna platser som hotas av en kombiterminal och containerhamn. Foto: Nils Johan Tjärnlund.

INLEDNING

En namninsamling för ett bevarande av Petersvik har gett mer än 6 000 namn och Facebook-sidan ”Rädda Petersvik” följs av nära 10 000 personer. Engagemanget har sällan eller aldrig varit så stort för en kulturfråga någon annanstans i modern tid i Sverige!

Bara detta faktum borde få Sundsvalls och länets politiker att fundera på om Petersvik inte är värt större uppmärksamhet och att stadsdelen förtjänar ett omtag. Snart finns inga boende kvar, men kulturmiljön är fortfarande nästan intakt liksom naturen.

Utvecklingen av en logistikpark i Petersvik bryter mot flertalet av intentionerna i planförslaget till Sundsvalls ÖP 2021. Tusentals Sundsvallsbor och representanter för kultur- och naturvårdsintressen i hela Sverige ger till känna att stadsdelen Petersvik med dess ovärderliga kultur- och naturintressen skall bevaras och yrkar att Sundsvalls kommun stoppar planerna på att utplåna området för att skapa en ”logistikpark”.

FÖP för Tunadal-Korsta-Ortviken anges i ÖP 2021 ligga fast, men som nedanstående skrivelse visar finns så stora oklarheter och så många brister i förhållande till visionen i ÖP 2021 att saken måste tas i beaktande av kommunen i det fortsatta planarbetet.

Nedan redovisas först en kortare bakgrund för kulturmiljön i Petersvik. Därefter presenteras kortfattat en alternativ vision för Petersvik och hur området kan utvecklas till en ekologisk och hållbar stadsdel. Sedan följer ett avsnitt som visar hur ett bevarande av Petersvik är i enlighet med intentionerna i ÖP 2021 samtidigt som en utplåning av Petersvik bryter mot flertalet intentioner i ÖP 2021.

Nils Johan Tjärnlund

Författare och vetenskapsjournalist.

Medarbetare i Sundsvalls Tidning, Nyhetsmagasinet Fokus,

Populär historia m. fl.

Science Contributor Wallenbergstiftelserna och De Kungl. Stiftelserna.

Utsedd till Årets Byggnadsvårdare 2014 av Svenska Byggnadsvårdsföreningen för arbetet med Petersvik.

Sundsvallskännare, bland annat som författare till böckerna :

* Staden som reste sig ur askan. Arkitekturguide till Sundsvalls stenstad (2009)

* Fanns det grevar på Östermalm? Läsarnas egna frågor om Medelpads historia (2011)

* Prometheus brinnande eld. Sundsvalls Orkesterförening 1913–2013 med glimtar ur Sundsvalls äldre musikliv (2013)

* Vänskap och välgörenhet. Sällskapet W:6 i Sundsvall 1864–2014 (2014)

 

KULTURMILJÖN PETERSVIK

Petersvik hör intimt samman med Sundsvalls stenstad, som är ett prioriterat område inom Västernorrlands län med ett stort antal byggnadsminnen och därtill i sin helhet ett område av riksintresse för kulturmiljövården.

Enklast kan Petersvik beskrivas som en sommarens motsvarighet till Stenstaden. Flera välkända invånare i Sundsvall uppförde storslagna sommarhus i Petersvik med början på 1880-talet. Dit hör exempelvis major Johan Fredrik Cornell, ordförande i Sundsvalls stadsfullmäktige, provinsialläkaren Olof August Söderbaum, sågverksägaren Magnus Arhusiander, tobakshandlaren Gottfrid Östeman och byggmästaren C. A. Olsson, ”Bygg-Olle”, som lär ha stått som byggmästare för merparten av villorna i Petersvik och därtill uppförde 23 av stenhusen i Sundsvalls stenstad.

Flera av dessa anläggningar är i sin helhet mycket välbevarade i Petersvik och hela miljön utgör därför ett kulturarv av den dignitet som anges i lagstiftningen om byggnadsminnen.

De historiska villor som är bevarade är Villa Solbacken, Villa Hållnäs, Villa Thurebo, Villa Granli, Villa Kaptensudden, Villa Viken, ”Tornvillan” (Villa Ellensberg) samt Villa Grankulla. SCA lät riva Villa Skogshyddan i november 2013.

Liksom Sundsvalls stenstad är Petersvik givetvis även ett resultat av den industrihistoriskt mycket betydelsefulla sågverksepoken och i hög grad ett arv från träpatronerna. Några av villorna uppfördes av entreprenörer som spelade en mycket betydelsefull roll i trävaruindustrin.

Exempelvis uppfördes Villa Solbacken av den norskfödde träpatronen Carsten Jacobsen, ägare av Tunadals sågverk, och Villa Skogshyddan av Magnus Arhusiander, ägare till Heffners. Hampus Berencreutz, disponent på Matfors och verksam inom de Dicksonska verken, uppförde Villa Granli. Johan Fredrik Cornell på Kaptensudden var konstruktör av flottleder över hela Norrland, en avgörande infrastruktur för den framväxande sågverksindustrin. Flottningsombudsmannen och en av de ledande inom denna näring Thure R. Thuresson bebodde Villa Thurebo.

Petersvik var då som nu ett naturskönt beläget område invid Alnösundet och Sundsvallsfjärden och utgör en sista naturlig kustremsa ett stenkast från Sundsvalls centrum. Området var även vid sekelskiftet 1900 en grönskande kontrast till det omgivande dynamiska industrilandskapet och har bibehållit sin karaktär. Samspelet mellan den bevarade sommarvillabebyggelsen, parkerna och naturen med skog, ängsmark och hav och utsikt över Alnön och fastlandet förklarar dess status som ett unikt kulturarv i länet.

Det ska ytterligare framhållas att Petersviksområdet är av omistlig vikt för att förstå Stenstadens historia och även för framväxten av regionens kultur- och industrihistoria. Därtill kan påpekas att Petersvik saknar motsvarighet i Norrland (möjligen med undantag för Norrlandet i Gävle). Västernorrland saknar också byggnadsminnen av den sort som här är aktuell.

Petersvik kan beskrivas som ett lokalhistoriskt kulturarv, men i kraft av sin egenart såväl byggnadsmässigt, personhistoriskt, kulturhistoriskt, industrihistoriskt och topografiskt är det ett område även av nationell betydelse.

Villa Solbacken i Petersvik uppfördes 1880 av den norskfödde

träpatronen Carsten Jacobsen på Tunadal. Mycket av original-

inredningen inklusive möbler är fortfarande 2015 helt intakt.

Villan tillhör ett av de bäst bevarade sommarnöjena i Sverige.

På Solbackens tomt projekteras för lastbilsparkering och terminalbyggnad. Foto: Hans Wessberg.

Villa Solbackens berömda glasveranda sommaren 2014. Den har även prytt omslaget till konstvetaren Ann-Katrin Pihl Atmers bok ”Sommarnöjen vid vattnet”, utgiven på Bonniers 2002. Foto: Nils Johan Tjärnlund.

Omslaget till Ann-Katrin Pihl Atmers bok om sommarnöjen i Sverige med Villa Solbackens veranda. 

Villa Hållnäs uppfördes omkring 1883 och har bebotts av provinsialläkaren Olof Söderbaum och sedan 1911 av släkten Felländer, en av de många judiska familjer som flydde pogromerna i Östeuropa och invandrade till Sverige och Sundsvall. Foto: Hans Wessberg.

Villa Kaptensudden uppfördes år 1893 av kapten, sedermera major, Johan Fredrik Cornell och hans hustru Anna. Sonen Henrik Cornell blev professor i konsthistoria och bebodde Kaptensudden sommartid ända till 1977. Även Henrik Cornells fyra söner blev framstående inom sina respektive områden: Jan, förlagsredaktör på Bonniers; Elias, professor i arkitektur på Chalmers; Guy, ingenjör i Nordafrika; och Erik, ambassadör i bl. a. Turkiet. Erik Cornells son är den kände fredsforskaren Svante Cornell. En son till Jan Cornell är regissören Jonas Cornell, mest känd för filmerna om Jönssonligan. Släkten Cornell är en av Medelpads mest kända släkter och det välbevarade Kaptensudden är tillsammans med Sundsvalls stenstad en omistlig kulturmiljö. Foto: Hans Wessberg.

BRISTER I PROJEKTERINGEN AV LOGISTIKPARK

Logistikparken har beskrivits som en miljösatsning, något som skulle rimma väl med intentionerna i ÖP 2021. Det måste dock problematiseras, vilket görs i nedanstående punkter.

Negativa miljöeffekter

Den sista orörda, det vill säga ej industraliserade, kustremsan i centrala Sundsvall med strandområden, skogsområden, djur- fågel- och växtliv avses utplånas och ersättas av en containerhamn och logistikterminal.
Det innebär att:

1. ett omfattande grönområde försvinner

2. landskapsbilden förändras dramatiskt mot en fullständig industridominans

3. strandområden försvinner

4. djurlivet påverkas negativt (med risk för att vissa arter försvinner)

5. kraftig negativ påverkan på närområdet, Alnösundet fylls ut, Korstaberget sprängs i luften, topografin förändras särskilt gentemot västra Alnön och Tjuvholmen

6. potentialen för nya bostäder och turism på västra Alnön upphör

7. potentialen för rekreation och naturvårdsområde på Tjuvholmen ödeläggs

Den fullt utbyggda Logistikparken i Petersvik. Höglagret motsvarar en byggnad på 17 våningar! Alnöundet fylls ut till den röda linjen, bara 400 meter från stranden på västra Alnön. Allmänheten förlorar hela tillgången till havet och djur- och växtliv drabbas hårt. Någon miljöprövning i Mark- och miljödomstolen har ännu inte gjorts våren 2015.

Oklara konsekvenser för miljön i centrala Sundsvall

Petersvik som industriområde innebär ej utredda konsekvenser för havsmiljön, djur- och växtlivet, bullernivåer, luftföroreningar, en försämrad luft i närområdet och centrala Sundsvall.

Ny miljöpåverkan genom ökad privatbilism

Förlusten av ett rekreationsområde centralt innebär att nya trafikflöden uppstår. Närboende i Korsta och Skönsberg tar bilen till andra områden för att komma i åtnjutande av strövområden. Detsamma gäller framtida boende vid Norra kajen/Heffners som skulle ha ett mycket kort avstånd till rekreationsområde i Petersvik, men vars intresse för rekreation ej har vägts in i planeringen och ej heller den miljöpåverkan som det innebär i form av ökad bilism etc.

Nya trafikflöden och exponering av farligt gods

Statliga Jernhusen vill ej flytta sin kombiterminal i centrala Sundsvall till den tänkta Logistikparken i Petersvik. De stora godsvolymerna kommer från söder och många stora industrier ligger söder om Sundsvall. Omlastning i Petersvik innebär att nya trafikflöden uppstår med omfattande omvägar av gods och en ökande exponering av farligt gods som måste fraktas genom centrala Sundsvall med ökad risk för människor och miljö.

En slutsats som kan dras är risken för att Logistikparken snarare skapar fler lastbilstransporter än färre och att den utmålade miljösatsningen blir en miljöbov.

Minskat volymunderlag för Logistikparken

SCA Ortviken har redan 2013 aviserat att minska produktionen vid pappersbruket och fasar ut en pappersmaskin. När Logistikparken projekterades planerades i stället för en utbyggnad av två pappersmaskiner och en 300-procentig volymökning vid pappersbruket fram till 2025, något som också skulle ha inneburit en ökning av lastbilstransporter. Denna volymökning är nu (2015) fullständigt orealistisk och innebär att hela underlaget för logistikparken bygger på gamla, förlegade prognoser.

SCA skriver i sin årsberättelse för 2012 att koncernen räknar med en generell volymminskning för tryckpapper: ”Den framtida efterfrågan förväntas minska som en följd av ökad konkurrens om publik och reklaminvesteringar från elektroniska medier”.

Läsplattor, mobiltelefoner och datorer har till stora delar slagit ut pappersindustrin. En infrastruktursatsning som ensidigt planeras utifrån SCA:s tidigare och numera förlegade behov är därför inte något som gynnar Sundsvalls kommun i ett framtidsperspektiv.

SCA uppger i Sundsvalls Tidning i en artikel 6 februari 2015 att de nya komplementprodukterna vid Ortvikens pappersbruk har misslyckats och att framtidsutsikterna är osäkra.

Teknisk miljöutveckling förändrar behoven

Utvecklingen av nya drivmedel, exempelvis biodiesel baserad på jästceller (Chalmers), och eldrift även för lastbilar innebär att man måste analysera trafikflödenas utsläpp på nya sätt. En minskning av utsläpp kan ske även genom den tekniska utvecklingen inom fordonsindustrin, något som inte har tagits upp i projekteringen av Logistikparken.


Strängare miljökrav på sjöfart

De strängare miljökraven på sjöfart med det nya svaveldirektiv som träder i kraft 2015 innebär också att förutsättningarna för en ny, utvidgad hamn i Sundsvall har minskat. Detta har inte alls utretts i arbetet med Logistikparken.

Befintlig hamn klarar större fartyg än den nya hamnen

Samtidigt kan påpekas att den befintliga Tunadalshamnen redan idag klarar att ta emot större fartyg än vad som planeras för i Petersvik. Den nya hamnen i Petersvik skall enligt Logistikparkens hemsida ta emot 32 meter breda och 217 meter långa fartyg. År 2011 angjorde Dalmacija, ett 42 meter brett och 243 meter långt fartyg, Tunadalshamnen. Djupet är i stort sett detsamma i Tunadal som i Petersvik (12,3 meter och 13 meter).

Samtidigt utvecklas djuphamnen i Söråker (drygt 8 meter) för ökade godsvolymer, något som påverkar flödena i hela regionen och ytterligare minskar behovet av en ny hamn i Petersvik.

Konsultföretaget WSP redovisar alternativ hamn i Utansjö

WSP har 2012 utrett frågan om en hamn och förordar Petersvik, men bara under förutsättning att de två befintliga industrierna Ortviken och Tunadal expanderar i enlighet med tidigare underlag. En etablering i Utansjö skulle vara likvärdig och ej förorsaka samma ingrepp i miljön och kulturarvet, enligt WSP: ”I jämförelse med en lokalisering i Petersvik får Utansjö anses vara det mest intressanta lokaliseringsalternativet. Utansjö ligger centralt i mellersta Norrland, har goda förutsättningar att uppfylla miljöbalkens krav på minsta möjliga intrång och olägenhet.”

Kostnader på nära 2 miljarder kronor

Kostnaderna för den helt utbyggda Logistikparken har av Sundsvalls kommun beräknas till 1,2 miljarder kronor. Därtill kommer nödvändiga järnvägsinvesteringar för 700 miljoner kronor. Kostnaderna för drift har inte presenterats. Finansieringen är ännu oklar och risken är att projektet, om det genomförs, kommer att leda till underskott i kommunens ekonomi, och därmed vara till men för planeringen inom andra områden och genomförbarheten av de visioner som framhålls i ÖP 2021. En annan risk är att kultur- och naturområdet Petersvik förstörs, men utan att någon logistikpark genomförs eftersom det saknas ekonomiska resurser.

Inga nya jobb

Själva byggnadsarbetet kan förväntas skapa arbetstillfällen, men några ytterligare nya jobb väntas den nya Logistikparken i sig inte ge. Tvärtom kommer antalet åkerier att reduceras, om intentionerna med att överföra lastbilstrafik till järnvägstrafik uppfylls. SCA:s investering i Tunadalssågen minskar antalet jobb från 140 till 125, enligt SCA:s egna uppgifter. Uppgifter om nya jobb saknas helt i underlaget för Logistikparken.

Bantning av projektet med oklara konsekvenser

Samtidigt som den fullt utbyggda Logistikparken har legat till grund för inlösen och expropriering av fastigheter i Petersvik, bland annat som underlag för Länsstyrelsens bedömningar och regeringens bedömning för att ge Sundsvalls kommun tillstånd till expropriering, så har projektet i efterhand bantats och det sägs nu att Logistikparken ska byggas ”i etapper”. Bland annat har kajen i containerhamnen bantats från 525 meter till 150 meter med oklara konsekvenser. Om logistikparken inte byggs fyllt ut får man knappast den samhällsekonomiska vinst som projektet har baserats på. Ändå förstörs hela området och kostnaderna för skattebetalarna är fortfarande betydande, drygt 400 miljoner kronor för Sundsvalls kommun.

Ska hela naturmiljön och kulturarvet i Petersvik offras för en mindre lastbilsparkering och en intern väg för SCA? Eftervärldens dom riskerar då att bli hård gentemot de aktörer som har drivit fram projekteringen: SCA, Sundsvalls kommun och Länsstyrelsen i Västernorrland.

En av de senaste skisserna från Sundsvall Logistikpark visar en mycket liten anläggning i Petersvik, fjärran de stora planerna, men förstör ändå hela området och gör det otillgängligt för allmänheten.

Petersvik är den sista gröna lungan vid Sundsvallsfjärden bara fem minuter med bil och femton minuter med cykel från Stenstaden.

VISION FÖR PETERSVIK

Ett stort allmänintresse företräder en vision att utveckla Petersvik som en ekologisk och hållbar stadsdel med rekreationsområde för Sundsvallsbor och turister. Bland punkterna kan nämnas:

* De historiska byggnaderna bevaras. Vissa används som privatbostäder. Andra kan utnyttjas för skilda verksamheter såsom museum, ekologiska gårdsbutiker, kafé, restaurang, festlokaler, byggnadsvårdsverksamhet, sommarläger, auktioner, idrotts- och friluftsliv, hantverk, olika slags småföretagande.

* Området kompletteras med nya flerbostadshus. Det finns 3 till 4 lämpliga områden som kan bebyggas med nya flerbostadshus, äldreboende, förskola med mera. En balans är viktig mellan den nya bebyggelsen och de kultur- och naturhistoriska värdena.

* En strandpromenad för allmänheten anläggs utmed kustlinjen från Tomtebo i väster till Viken i norr. Strandpromenaden kompletteras med promenadstigar genom skogsområden och nuvarande Granlivägen.

* Historisk turism utvecklas i området med kulturhistorisk skyltning, guidning och museal verksamhet. Samverkan mellan privata entreprenörer och Sundsvalls kommun.

* Området vid Tomtebo utvecklas för idrotts- och friluftsliv med anläggning av idrottsplaner, grillplats, möjligheter till solbad, lägerverksamhet med mera.

* Båtturer kan anordnas i ett framtidsperspektiv mellan Petersvik, västra Alnön, Tjuvholmen och Inre hamnen.

* En vision om Petersvik som centrum för grönt byggande där skogsindustrin och kulturarvet går hand i hand presenterades i en artikel i Sundsvalls Tidning i augusti 2013 (se längre ned).

En strandpromenad anläggs utmed havet förbi Villa Kaptensuddens kallbadhus där Alnösundet möter Sundsvallsfjärden. Här en frostnupen morgon. Medelpad och Sundsvall är känt för sin naturskönhet. Foto: Urban Rundblom.

PETERSVIK ENLIGT INTENTIONERNA I ÖP 2021

I ÖP 2021 framhålls många värden som syftar till att göra Sundsvall till en attraktiv och hållbar stadsmiljö. Ett bevarande av Petersvik uppfyller flertalet av de intentioner som där läggs fram. Citaten har hämtats ur skrivningarna i ÖP.

”att prioritera ny bostadsbebyggelse i efterfrågeområden såsom centrala Sundsvall”

Utvecklingen av ekologiska nya flerbostadshus i det sista orörda havsnära området i centrala Sundsvall, Petersvik, skulle innebära att man uppfyller denna prioritering. Petersvik ligger på bara en kvarts cykelavstånd från Stenstaden.

”utveckling av attraktiva boendemiljöer och mötesplatser för människor med olika behov”

Petersvik utvecklas till en attraktiv boendemiljö i ett samspel mellan kulturarv och orörd natur precis vid havet. Det blir en mötesplats för människor med olika behov: människor intresserade av historia, kultur, natur, idrott och friluftsliv. Där skapas mötesplatser för turister och Sundsvallsbor i en vacker omgivning precis i centrala Sundsvall och med kopplingar till ett nationellt kulturarv. Utvecklingen av nya företag och entreprenörskap i området borgar för en innovativ och intressant miljö som gör Sundsvall känt och förebildligt i omvärlden.

”hälsofrämjande planering bland annat genom att satsa vidare på Sundsvall som friluftskommun samt att utveckla trygga, tillgängliga GC-stråk och rekreationsområden”

Bevarandet och utvecklingen av Petersvik är en hälsofrämjande satsning – det sista orörda rekreationsområdet vid havet i centrala Sundsvall på cykelavstånd från Stenstaden. För tusentals närboende i Korsta och Skönsberg är Petersvik ett viktigt grönområde. Ett utplånande av Petersvik till industriområde innebär att många människor i stället för att cykla och promenera kommer att bli mer stillasittande eller tvingas ta bilen för att komma till ett liknande friluftsområde. Det rimmar illa med intentionerna att Sundsvall ska vara en friluftskommun.

”att låta översiktsplanen vara flexibel och öppen för lokalt engagemang och entreprenörskap som tillvaratar landsbygdens potentialer”

I fallet Petersvik visar det sig att det lokala engagemanget är enormt och potentialen för framtida entreprenörskap och företagande är oomtvistlig. Det är därför av stor vikt att Sundsvalls kommun förmår reflektera och omvärdera hur ett område av Petersviks kaliber kan användas för att utveckla Sundsvall som en attraktiv och hållbar stad.

”att ta ställning till vilka natur- och kulturvärden som särskilt bör bevaras eller utvecklas för besöksnäring”

Petersvik är det sista orörda kustområdet i centrala Sundsvall med en enastående rik naturmiljö och betydande kulturvärden. Sommarvillorna från 1880-talet och framåt utgör en potential för en besöksnäring, bland annat historisk turism, men även friluftsliv och hälsofrämjande turism. Petersvik är som rekreationsområde centralt för att utnyttja Sundsvalls vackra läge vid havet. En ödeläggelse av området innebär däremot att potentialen för motsvarande turism och rekreation förverkas även i närområdet, det vill säga de områden som särskilt påverkas av en logistikpark, nämligen västra Alnön och Tjuvholmen, liksom även Korsta by.

”att planera för minskad hantering av farligt gods i centrala Sundsvall”

Anläggandet av en logistikpark kommer att innebära en ökad hantering av farligt gods genom centrala Sundsvall. Det framhålls bland annat i ett remissutlåtande av statliga Jernhusen, som påpekar att det mesta av godstransporterna kommer söderifrån och att de stora industrierna ligger placerade söder om Sundsvall. Detta gods kommer dock att hanteras i en planerad logistikpark på norra sidan om fjärden och innebär en ökad exponering gentemot centrala Sundsvall och ökande risker för människor och miljö. En orimlig planering för en hållbar stad. Även i ÖP 2021 sägs att ”när ”Sundsvallspusslet” börjar falla på plats kommer merparten av skogstransporterna till SCA att gå via järnväg, men samtidigt kommer transporterna av övrigt gods till logistikparken att öka, eftersom omlastning där kommer att ske mellan båt, lastbil och tåg. Detta innefattar även farligt gods, som förväntas öka lokalt vid E4-Johannedalsvägen då kombiterminalen vid stadskärnan avvecklas.”

Tvärtemot intentionerna i ÖP 2021 innebär alltså logistikparken i Petersvik en ökad hantering av och ökade risker för farligt gods i centrala Sundsvall!

”parker och friluftsområden ska värnas från bullerpåverkan”

En logistikpark vid Petersvik kommer att öka bullernivåer med en negativ påverkan särskilt på Lervik vid västra Alnön. Detta försämrar möjligheterna för boende och rekreation i detta område.

”kommunen ska arbeta för att minska luftföroreningar i centrala staden och andra utsatta boendemiljöer”

Anläggandet av en logistikpark utraderar ett viktigt grönområde i centrala Sundsvall. Skog och parker är en viktig förebyggande miljö när det gäller att rena luften. Att detta område försvinner och ersätts av ett nav med sjöfart, tåg och lastbilar kommer att ha en negativ påverkan på luftföroreningar i närområdet (västra Alnön, Korsta, Ortviken) och eventuellt även innerstaden. Ett bevarande av Petersvik är i enlighet med intentionerna att minska luftföroreningar i centrala staden och andra utsatta boendemiljöer.

"kommunen ska i planering, tillståndsgivning och verksamhet skydda områden med höga kulturvärden”

Sundsvalls museum, Länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och ett flertal experter inom kulturarvssektorn framhåller att Petersvik utgör ett område med betydande kulturvärden. Sundsvalls kommun har under 1990-talet särskilt pekat ut Petersvik som ett skyddsvärt område. Inget har hänt sedan dess som förändrat denna status. Tvärtom blir kulturarvet i Petersvik intressentare för varje år som går. De äldsta husen är till och med äldre än Sundsvalls stenstad och mer än 130 år gamla. Anknytningen till kända släkter och personer gör områdets kulturhistoriska arv ännu värdefullare. Att bevara Petersvik är enligt intentionerna i ÖP 2021.

”konst, kulturella inslag och kulturella mötesplatser ska stödjas och uppmuntras i den offentliga miljön”

Ett bevarande av Petersvik är enligt intentionen att stödja och uppmuntra en stadsdel där konst och kulturella mötesplatser utgör själva kärnan. Den mänskliga visionen är starkt framträdande i ÖP 2021, men det gäller att gå från ord till handling.

(Yttrandet baseras på en skrivelse av Nils Johan Tjärnlund som ej beaktades i samråd för ÖP2021, dnr KS-2012-00723)

Petersvik är ett kulturarv för framtida generationer och en attraktiv stadsdel för att locka nya invånare till Sundsvall och Västernorrland. Kultur, friluftsliv och en hållbar boendemiljö är värden som efterfrågas. Ett brudpar vid Villa Kaptensuddens badhus sommaren 2014. Foto: Axel & Berg Photography.

BILAGA

Årstiderna i Petersviksområdet

En vacker miljö året om som lockar många motionärer och närboende, och som har potentialen att utvecklas till ett ännu mer utvecklat rekreationsområde – numera berömt över hela landet.

Vinter i Petersvik 2015. Kallbadhuset vid Kaptensudden. Utsikt från landsvägen genom området.

Våren i Petersvik 2015. Ingen annanstans på fastlandssidan vid Sundsvallsfjärden finns orörda stränder, vackra träd och tillgång till strandmiljön kvar. Foto: Else Ammor.

Sommar vid Villa Solbacken i Petersvik. En av de bäst bevarade bygnaderna i sitt slag i hela landet. Solbacken är snart 140 år och en unik kulturmiljö.

Sensommar och höst är en vacker tid i Petersvik med dess växtlighet och djurliv. Ingen annanstans i centrala Sundsvall kan man möta havet och den öppna naturen som här. Foto: Urban Rundblom.

KOSTNADSFRIA VANDRINGAR I PETERSVIK MED

NILS JOHAN TJÄRNLUND OCH MED SUNDSVALLS MUSEUM:

Kostnadsfria vandringar med Nils Johan Tjärnlund som ciceron och med Johanna Ulfsdotter vid Sundsvalls museum som ciceron har arrangerats somrarna 2013 och 2014.

Besökarna tar del av historien om Villa Solbacken. Foto: Else Ammor

På vandring i Villa Solbackens vackra trädgård med ett 10-tal olika

trädslag och intressant kulturhistoria. Foto: Else Ammor.

SCA:S RIVNING AV VILLA SKOGSHYDDAN I NOVEMBER 2013

I november 2013 lät hygien- och skogsbolaget SCA riva Villa Skogshyddan från 1892. Bolaget hade förvärvat villan 2006 från dåvarande ägaren Missionsförsamlingen. Skogshyddan hade sedan 1919 tjänat som sommarhem, främst för barn och ungdomar. Från början i KFUM:s regi och åren 1932–2006 med Missionförsamlingen som ägare.

Villa Skogshyddan uppfördes 1892 av sågverksägaren Magnus Arhusiander, som bl. a. var riksdagsman och ordförande i Sundsvalls stadsfullmäktige. Bilden från sommaren 2012. Foto: Hans Wessberg.

SCA hade först tänkt bränna ner Villa Skogshyddan i februari 2013, men efter våldsamma protester stoppades förstörelsen. I november 2013 lät dock bolaget ett par grävmaskiner riva villan.

Den anrika Villa Skogshyddan krossades och kvar på tomten blev ingenting. Till saken hör att tomten faktiskt ligger utanför det detaljplanerade området för den s. k. Logistikparken.

ARTIKLAR:

TRÄPATRONERNAS ARV HOTAS AV UTPLÅNING

I Svenska Dagbladet 24 juli 2011

Författare: Nils Johan Tjärnlund

RIVNINGSRASERI Trots protester har ­anrika byggnader jämnats med marken i Luleå och Umeå, och fler rivningar väntar i Kiruna och Malmberget. I Sundsvall planerar kommunen att utplåna en unik kulturmiljö från trä­patronepoken - ett helt område med ståtliga sommarvillor från slutet av 1800-talet.


Petersvik ligger vid havet, bara en kvarts cykelväg från centrala Sundsvall. Resan i tiden sträcker sig desto längre. Här uppförde flera av stadens mest kända företagare storslagna sommarhus under perioden 1887–1909. I parkerna växer mer än hundraåriga almar, ekar, lindar och lönnar.



Från Villa Solbacken är utsikten hänförande över Alnösundet och Sundsvallsfjärden. Fortfarande lyser solen och havsvågorna glittrar, men vid horisonten syns tunga moln. Och det gäller inte bara vädret, utan hela Peters­viks framtid.



Sundsvalls kommun vill utplåna området, den sista helt orörda kustremsan i den industritäta staden. Parkerna ska bli asfalt, Korstaberget sprängas i luften och flera miljoner kubikmeter sten ska fylla ut Alnösundet för att skapa en containerhamn och kombiterminal. Småhusägarna i området har redan lösts ut, och under nästa år vill kommunen riva även de anrika villorna.



I skuggan på Solbackens veranda sitter 93-åriga Gun Hagelby. Hennes framlidne man, bankkassör Einar Hagelby, förvärvade villan 1945.



– Petersvik är ett sommarparadis och ett arv för framtida generationer, både historien och naturen härute. Det är så hemskt att de vill skövla och förstöra – huga, säger Gun Hagelby och skakar på huvudet.



Solbacken är en orörd idyll. I samtliga rum finns kakelugnar, dörrar, paneler, fönster och stuckaturer bevarade i original. Endast två större förändringar har gjorts sedan 1908. År 1945 fick köket en ny inredning och i början av 50-talet byttes en järnkamin i hallen mot en öppen spis.




– Vi har hela tiden strävat efter att låta Solbacken vara så intakt som möjligt, förklarar Gun Hagelby.



Solbacken uppfördes på 1880-talet av den norskfödde träpatronen Carsten T. Jacobsen. Han var legendarisk chef för Tunadal, Norrlands första ångsåg, som grundades 1849 strax norr om Petersvik. Detta var under en tid av svensk-norsk union och handelsförbindelserna var täta. Tunadals bolagsstämmor hölls i Kristiania (Oslo) och bolagets korrespondens fördes på norska. Många norska familjer lockades till Tunadal för att arbeta på sågverket.



Men till Sundsvall kom inte bara norrmän, utan också tusentals människor från olika delar av Sverige och Finland för att få arbete. Staden blev centrum för världens största sågverksdistrikt med över 40 ångsågar. Man förstår varför Elias Sehlstedt skaldade de berömda orden "... och hela hamnen som en spegel låg – och såg vid såg jag såg, varthelst jag såg", när han blickade ut över just Alnösundet med dess pärlband av rykande skorstenar.



Rikedomen manifesterades i den berömda Stenstaden, som byggdes upp efter stadsbranden 1888. Det är Europas nordligaste stenstad av kontinentala mått. Här förverkligade några av Sveriges främsta arkitekter en drömvärld med palatslika bostadshus, banker och hotell.


 Stadsmiljön är anmärkningsvärt välbevarad med tanke på histo­rien. På 1950-talet fanns planer på att helt jämna Stenstaden med marken och i stället uppföra höghus och parkeringsplatser. Ett 40-tal stenhus revs också. Dessutom utplånades hela trästadsdelen Norrmalm och stora delar av Västermalm och Södermalm.



I början av 1970-talet svängde politikerna och opinionen. Stenstaden räddades och en ny utveckling tog vid. De gamla kolonialvarumagasinen byggdes samman till det prisbelönta Kulturmagasinet och många av stenhusen återfick sina ursprungliga färger och utsmyckningar.

 Men 40 år senare tycks minnet av rivningsraseriet ha bleknat. Svenska byggnadsvårdsföreningens gula lista över hotade kulturmiljöer i Sverige är omfattande. I Luleå revs förra året några av stadens få bevarade sekelskifteshus, och även i Umeå har uppmärksammade hus nyligen försvunnit. I Kiruna hotas en stor mängd bebyggelse när staden ska flyttas, bland annat byggnadsminnesmärkta Järnvägs­stationen och Stadshuset, och i Malmberget riskerar bland annat Bolagshotellet att rivas.



Fredric Bedoire, professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Konsthögskolan, har engagerat sig i Kiruna, där det har varit svårt att få stöd för ett bevarande. Och han kritiserar starkt planerna på utplåning av Petersvik.



– Det är naturligtvis orimligt att riva dessa villor. Det är en viktig helhet som historiskt hör ihop med Sundsvalls stenstad och ger den en ny dimension. Politikerna måste ändra inställning. Att flytta hus är heller ingen bra lösning, utom i yttersta nödfall, som i Kiruna där marken rämnar, säger Fredric Bedoire.



Petersvik var sommarmotsvarigheten till Stenstaden. Sommarvillaepoken var ett uttryck för tidsandan att söka sig till hav och natur för att få frisk luft och solljus. Här byggde till exempel provinsialläkaren Olof Söderbaum Villa Hållnäs, döpt efter födelseorten i Uppland. I originella Villa Viken med åttkantigt torn bodde bildhuggaren Harald Sörensen-Ringi, som i Sundsvall skapade statyn av stadens grundare Gustav II Adolf, men även var verksam i Paris, Stockholm, Oslo och Helsingfors.



Varje trädgårdsanläggning sköttes under sommaren av en anställd kulla från Dalarna, som förfogade över en egen bostad. Flera av dessa "kullstugor" finns kvar, ett egenartat bebyggelsearv. För några år sedan prydde Solbackens glasveranda omslaget till den mest omfattande bok som skrivits om sommarvillor i Sverige, "Sommarnöjen vid vattnet", av Ann Katrin Pihl Atmer, docent i konstvetenskap vid Stockholms universitet.



– Trots sitt inklämda läge mellan industrier är Petersvik en sommarmiljö med villor, vackra träd och blommor som är autentisk. Det är fruktansvärt sorgligt om detta skulle försvinna, säger Ann Katrin Pihl Atmer.



Från övervåningen på Solbacken skymtar man det nyrestaurerade kallbadhuset och ångbåtsbryggan vid Villa Kaptensudden från 1893. Även denna nationellt berömda plats hotas av förstörelse.

Kaptensudden var konsthistorikern Henrik Cornells sommarhem i över 80 år och har via hans första hustru band till familjer som Henschen, Thiel, Josephson och Bonnier. Villan gästades av träpatronen Frans Kempe, utrikesministern Ludvig Douglas och kulturpersonligheter som konstnären Olof Hermelin och Danteöversättaren Edvard Lidforss.

 

Olof Hermelin tjusades av landskapet kring Sundsvall. I sina memoarer berättar Henrik Cornell att den 80-årige konstnären också blev ivrigt verksam när en tennisplan anlades på Kaptens­udden 1906: "Han tog en skottkärra och en spade och sprang med kärran framför sig på den smala plankgången, fyllde den vid lerförrådet och kom springande tillbaka med den tunga kärran. 'Så här ska det gå till, om det skall bli någon tennisplan någon gång', sa han till de häpna trädgårdsarbetarna."



Skaparen av Kaptensudden, Johan Fredrik Cornell, spelade en mycket viktig roll som konstruktör av flottleder, kanaler och broar över hela Norrland. Trots sin borgerliga hemvist hade Cornell stor förståelse för den framväxande arbetarrörelsen och tog ställning för rätten att bilda fackföreningar. 

Om vintern bodde familjen i det numera byggnadsminnesförklarade Blombergska huset i Stenstaden. I maj gick flyttlasset till Kaptensudden och Alnösundet, som var "de tusen båtarnas sjö" i Henrik Cornells minnen: "Ångbåtarna förvandlade under sommartiden hela det vidsträcka industriområdet till en enda stor stad, mellan vars delar man åkte på vattnet, som på kanalerna i Venedig".



Henrik Cornell blev framstående professor i konsthistoria, kämpade för bevarandet av Sundsvalls stenstad och gick emot rivningarna av Klarakvarteren i Stockholm. Det framstår inte så litet som en historiens ironi att Sundsvall vill utplåna just hans sommarhem. Men först ska länsstyrelsen säga sitt. I slutet av augusti inleds en utredning om huruvida villorna kan byggnadsminnesmärkas.



Petersvik var ingen ostörd idyll, men en grönskande kontrast till det dynamiska industrilandskapet. Även dagens människor behöver närheten till ­havet och naturen, menar Lars Felländer, vars farfar Moses Felländer för precis hundra år sedan inköpte Villa Hållnäs.




– Vi har en av Sveriges vackraste kuster, men i Sundsvall ska människorna inte få bo vid kusten. I stället är det industrierna som ska få vara vid havet, medan vi hänvisas till inlandet, säger Lars Felländer.




Nils Johan Tjärnlund är författare och vetenskapsjournalist, bland ­annat vid Vetenskapsradion i P1

Bildtext:
 Oskar W. Olssons foto från 1897 visar träpatronernas Sundsvall. Kung Chulalongkorn av Thailand gästar Stenstaden och Hotell Knaust. Kaptensudden var konsthistorikern Henrik Cornells sommarhem i över 80 år. Solbackens glasveranda. Villa Solbacken. Solbacken har kakelugnar i varje rum.

GÖR PETERSVIK TILL CENTRUM FÖR GRÖNT BYGGANDE

I Sundsvalls Tidning den 9 augusti 2013

Författare: Nils Johan Tjärnlund

Rivningsraseriet vid mitten av 1900-talet lade en död hand över många svenska städer. I Sundsvall förstördes bland annat trästadsdelen Norrmalm, som i dag hade kunnat vara en stor turistattraktion och en värdefull boendemiljö.

Det är viktigt att inte upprepa de gamla misstagen. Ändå är Sundsvall nu i färd med att utradera ännu en unik bebyggelsemiljö. Petersvik med åtta sommarvillor från 1800-talet, en villa från 1909 och flera andra intressanta byggnader har blivit en av Sveriges mest uppmärksammade kulturarvsfrågor.

Petersvik handlar inte bara om att bevara historien från träpatronernas tid. Lika mycket upprör det att Sundsvall så lättsinnigt gör sig av med ett vackert natur- och friluftsområde direkt vid havet. Asfalt, betong och en 17 våningar (!) hög lagerbyggnad, cirka 20 000 kvadratmeter stor, ska ersätta villorna, lindarna och klippstränderna. Alnösundet ska fyllas ut med sprängmassor från Korstaberget. Containers och höga industribyggnader blir den nya utsikten från västra Alnö, där tomtmarken blir värdelös och satsningar på turism går till spillo.

Svepande talas det i underlaget om att den nya logistikparken ska skapa möjligheter till nya jobb. Möjligheter alltså, men det framgår aldrig vilka jobb det handlar om. Däremot talas det i klartext om att anläggningen inte förväntas ge något överskott på närmare 50 år och att intresset från det privata näringslivet är svalt. Sundsvalls kommun kan därför tänka sig att stå för driften, trots att logistikparker knappast är en kommunal angelägenhet.

Sundsvall måste lära av historien. Om kommunpolitikerna menar allvar med det upprepade talet om en hållbar stadsutveckling så kan Petersvik inte förstöras. I stället borde visionen gå i en helt annan riktning.

Faktum är att Petersvik skulle kunna bli något riktigt spännande, som gynnar hela Sundsvalls utveckling – en modellstadsdel för grönt byggande med skogen som råvara. Petersvik kan bli centrum för design- och teknikföretag som tar fram och presenterar innovationer inom hållbart byggande. I harmoni med omgivningen uppförs nya ekologiska bostäder, anläggningar och hotell som visar upp framtidens träarkitektur. Textilier och inredning baseras på nya cellulosafibrer från SCA Ortviken, och den övriga råvaran kommer från SCA:s sågverk i Tunadal. Kunder från hela världen får en unik möjlighet att i Petersvik ta del av gammalt och nytt, industri och natur, i trämetropolen Sundsvall.

De bevarade villorna ger flera möjligheter, bland annat historisk turism med museum, visningar, restauranger, kafé, gårdsbutiker och festlokaler. I en nyanlagd hantverksby ges utbildningar i byggnadsvård och hantverksyrken. Träarkitekturen i Petersvik och stenarkitekturen i Sundsvalls stenstad utgör tillsammans en unik bebyggelsemiljö från det sena 1800-talet och hit kan människor komma från olika länder för att lära sig mer om hur man kan vårda och utveckla liknande kulturmiljöer.

En strandpromenad anläggs utmed hela kustlinjen från centrala Sundsvall, förbi Norra kajen/Heffners och ända ut till Granli. Tusentals närboende får ett andningshål i Petersvik, en pärla vid havet. Vid Tomtebo anläggs ett kolonilottsområde och planer för bland annat tennis, badminton och beachvolleyboll. I skogarna kan man utöva orientering och löpning, eller plocka bär och svamp i en frisk natur.

Sundsvall står inför ett vägval. Folkmängden har stått stilla i decennier, men de långsiktiga visionerna saknas. Vad ska locka familjer att flytta hit i framtiden? Är det verkligen asfalterade stränder, lagerbyggnader och en logistikpark som aldrig ska gå med vinst?

För en bråkdel av kostnaderna kan Petersvik i stället utvecklas med friluftsliv, turism, nya bostäder och bli ett centrum för framtidens gröna byggande med bas i Västernorrlands skogsindustri. Så formar man det hållbara Sundsvall med bibehållet kulturarv, nya affärsidéer, nya jobb och en bättre boendemiljö.

LOGISTIKPARKEN: INTE BAKÅTSTRÄVANDE ATT SÄGA NEJ.

110 MILJONER KRONOR HAR REDAN SLÖSATS BORT

I Sundsvalls Tidning 12 mars 2015

Författare: Else Ammor, Nils Johan Tjärnlund, Thomas Lundmark, Charlotte Lindgren, Björn Östlund

Vd Åke Jonsson målar upp en bild av logistikparken i Petersvik som helt saknar verklighetsförankring. Ortviken är tyvärr på fallrepet och tidningspapper kommer snart knappt att efterfrågas. Samtidigt har försöken med nya produkter misslyckats. Det finns analytiker som befarar att Ortviken kan vara på väg att säljas eller läggas ned. 



Intill Tunadalssågen finns redan en djuphamn som fungerar utmärkt. För det sågade timret behövs ingen ny hamn eller logistikpark. När Jonsson sedan räknar upp metall- och kemiindustrin undrar man hur det är ställt med minnet. Kubal har redan meddelat att Petersvik ligger på fel sida om fjärden. 

Faktum är att inga andra aktörer aviserat något behov av kombiterminalen. Ingen vill heller ta på sig att driva den. Detta ska tydligen kommunen göra. Skattebetalarna ska stå för den förväntade, årliga miljonförlusten. 



När det gäller investeringsbeslutet är det på plats med en rättelse. SCA skulle ha tagit sitt investeringsbeslut våren 2013, i anslutning till kommunens investeringsbeslut. Ändå uteblev beslutet från SCA. Varför? Jo, det var investeringsstopp på Ortviken. Man har nu flyttat fram beslutet till våren 2017. Att tro att SCA:s huvudkontor i Stockholm då kommer att kosta på Ortvikenfabriken en halv miljard är dock rena önsketänkandet från Åke Jonssons sida. 

Att med logistikparken koppla ihop väg, järnväg och hamn kan låta bra, men sanningen är att det nya svaveldirektivet, som gäller när man anlöper EU-hamn, fördubblar kostnaden för transport per fartyg. När det gäller tåg är vi alla smärtsamt medvetna om hur dåligt vår gamla järnväg fungerar. Att bygga dubbelspår mellan Sundsvall och Härnösand kommer med nuvarande utbyggnadstakt att ta 232 år. Bara med dubbelspår kan vi få effektiva tågtransporter. 



SCA säger nu dessutom att projektet är för stort. Detta trots att det redan bantats flera gånger. Nu ska man i stället dela upp projektet i etapper. Då kan man nämligen hinna riva området, för att sedan hävda att logistikparken ska byggas ut i takt med behov. Denna sluga kupp går dock stick i stäv med tillståndet till expropriationen och detaljplanens fantasier om en 300-procentig utbyggnad av Ortviken. Det som nu ska byggas och byggas ut i takt med eventuella behov, hade aldrig kunnat läggas till grund för regeringsbeslutet om att expropriera en hel stadsdel. En ordinär lagerbyggnad och en lastbilsväg mellan Ortviken och Tunadal med SCA som enda intressent är vad som i praktiken återstår av projektet. Detta kan aldrig motivera de enorma kostnaderna för skattebetalarna och ödeläggelsen av naturområdet Petersvik.

Att säga nej till logistikparken är inte bakåtsträvande. Tvärtom säger vi ja till en positiv utveckling av Sundsvall. Framtiden ligger i en utvecklad tjänstesektor, högre utbildning, bättre boendemiljö och fina rekreationsområden. Hiskeliga 110 miljoner kronor har redan slösats bort. Det enda hållbara är att stoppa hela projektet nu, innan det kostar skattebetalarna ännu mer, och för all framtid ödelägger den sista gröna lungan i Sundsvallsfjärden.

Bildtext:
 "Det enda hållbara är att stoppa hela projektet nu, innan det kostar skattebetalarna ännu mer, och för all framtid ödelägger den sista gröna lungan i Sundsvallsfjärden", skriver debattörerna.

400 MILJONER FÖR EN KILOMETER VÄG

I Sundsvalls Tidning den 22 mars 2015

Författare: Else Ammor Nils Johan Tjärnlund Björn Östlund

» Replik på "Logistikparken avgörande för Sundsvalls framtid".

Vårt tidigare inlägg var ett svar till Åke Jonsson, vd för ett kommunalt bolag. Den som replikerar är Björn Lyngfelt, informationschef för SCA Forest, ett privat bolag. Det är inte första gången Lyngfelt rycker ut och skriver i kommunens ställe. Det är tydligen SCA som styr kommunens stadsplanering. 



Lyngfelt påstår att logistikparken är avgörande för inte bara Sundsvalls, utan för hela Mellannorrlands framtid. Stora ord – som inte följs av några imponerande argument. Om logistikparken är så viktig, varför har då näringslivet inte visat något intresse? Varför har SCA skjutit fram beslut om investering till 2017? Varför har de storslagna planerna bantats ner med tre fjärdedelar, samtidigt som hela projektet utgår från drömmen om en enorm utbyggnad av Ortviken? SCA har tidigare påstått att produktionen vid Ortviken ska öka med 300 procent till år 2025. Det är mycket talande att Ortviken nu inte ens nämns i Lyngfelts replik.



Logistikparker har blivit högsta mode i svenska kommuner. Marknaden är överetablerad enligt forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Anläggningarna slår ut varandra och Sundsvall rankas lågt bland logistiklägen. På plats 24 i Sverige. 



Samtidigt försämras förutsättningarna för en logistipark ytterligare. Svaveldirektivet fördyrar sjöfarten i Östersjön. De nya reglerna orsakar en kostnadsökning på cirka tio procent på slutpriset, när produkten ska transporteras till kontinenten. I dagarna kom också Trafikverkets planer på att minska underhållet på 42 järnvägssträckor i landet. Detta slår hårt mot godstrafiken. 



Varför envisas då SCA med logistikparken? Jo, bolaget kommer genom avtal med kommunen att få den tvångsinlösta marken i Petersvik. Den första åtgärden blir att anlägga en väg mellan Ortviken och Tunadalshamnen. SCA kan då transportera gods mellan sina anläggningar med obeskattade, tyngre fordon på intern väg. Egentligen har SCA redan då uppnått sitt syfte. Man kan hävda att man gör miljön en tjänst genom att färre lastbilstransporter från SCA går på allmän väg. 



Det vore klädsamt av Lyngfelt att erkänna att SCA vill åt Petersvik bara för att anlägga Sveriges dyraste väg med notan utställd på Sundsvalls skattebetalare. Bara marken kommer att kosta skattebetalarna över 100 miljoner kronor. Därefter ska ytterligare några hundra miljoner av skattepengar in projektet. De utlovade jobben uteblir, men området fördärvas. 



Petersvik är nu den mest uppmärksammade kulturmiljön i Sverige som hotas av förstörelse. I Petersvik finns potentialen att skapa en attraktiv stadsdel, med nya företag, kulturturism, nya bostäder, äldreboende och friluftsliv. Visionen tar sikte på en hållbar framtid. Logistikparken är inget miljöprojekt. Det är dåtidens betongprojekt som orsakar ett gapande svart hål i kommunens ekonomi för lång tid framöver. Det blir kännbart i Sundsvallsbornas vardag.