Yttrande från Else Ammor

12 maj 2015


YTTRANDE ÖVER PLANERNA PÅ EN S. K. LOGISTIKPARK OCH KAJ I PETERSVIK FRÅN ELSE AMMOR


Den tyske filosofen Arthur Schopenhauer sade en gång att alla sanningar genomgår tre stadier. Först blir de förlöjligade. Sedan blir de våldsamt motarbetade. Slutligen blir de accepterade som självklara. 


Precis så är det med dessa obsoleta och vansinniga planer på en så kallad logistikpark i Petersvik. 


Jag minns, för en sådär tio år sedan när frågan om den planerade s. k. logistikparken diskuterades i de politiska partierna. Det var aldrig frågan om något annat än att den skulle ligga i Petersvik. Inga andra alternativ fanns att diskutera. Att hela Petersvik-Granli skulle utplånas för detta projekt var visserligen tråkigt, men den moderata kommungruppen beslutade att stödja planerna på projektet eftersom ”det gav så mycket”. Det som då framhölls var främst att SCA:s pappersbruk i Ortviken skulle bygga nya pappersmaskiner och utöka produktionen med 300 procent. 


Nu vet vi vad projektet ”ger”. Det ger SCA:s Ortvikenfabrik (som inte byggt några nya pappersmaskiner, inte har planer på det och aldrig heller kommer att utöka produktionen utan snarade dra ner den) en besparing på ca 15 miljoner kr per år i transportkostnader. Då är det bara järnvägsspåret och internvägen mellan Tunadalhamnen och Ortvikenfabriken SCA vill ha. Vi kommer inte alls att vara i kombiterminalen, säger nu företrädare för SCA. Kombiterminalen är en helt annan fråga än internvägen. 



URB_9473c

Badhuset vid Kaptensudden i Petersvik.



Trots dessa nu fullständigt förändrade förutsättningar, än de som fördes fram när projektet beslutades, kör man på som om inget hänt och som om framtiden ligger bakåt i våra liv. 


Jag motsätter mig numera byggandet av en s. k. logistikpark i Petersvik. Den behövs inte. Den är dessutom fullständigt fellokaliserad. Dess extrema miljöpåverkan motsvaras på intet sätt dess endast påstådda samhällsnytta. Lokaliseringen är inte gynnsam eller lämplig ur miljösynpunkt. Mark- och miljödomstolen måtte avslå en ansökan om miljötillstånd för detta projekt. 


MILJÖBALKEN

Planerna på en logistikpark och kaj i Petersvik strider i sin helhet mot miljöbalkens portalparagraf: Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Det framgår även av aktuell paragraf att värdefulla natur- och kulturmiljöer ska skyddas och vårdas. 


11048764_10203884749855342_9107443707622730479_n

Havsbandet nedanför Kaptensudden, i vårsolen i mitten av mars 2015. 


Det är på grund av nya förutsättningar detta nya samråd äger rum. På grund av dessa nya förutsättningar, som innebär att planerna har bantats ner avsevärt, borde expropriationen av fastigheter i Petersvik inte få fortsätta. Expropriationstillståndet bygger ju på helt andra förutsättningar än dem man nu ska begära miljötillstånd på. 


561460_489638177757915_1611285938_n

Planerna enligt samråd 2011. Foto Logistikparkenbolaget. 





Planerna enligt samråd 2015. Foto Logistikparkenbolaget. 



Ett kompletterande samråd för containerhamnen gjordes även hösten 2012. Redan då var planerna nerbantade, vilket formulerades som att planutformning av hamnen var justerad i utbredning. Förslaget innebar en rejäl minskning. Ytan på kajen vid full utbyggnad var då cirka 106 000 m2. Längden på kajen var 460 m. Vid det tidigare samrådet 2011 redovisades en kajyta på 122 000 m2 och att längden på kajen var 410 m. 


Ansökan 2015 avser byggande i vatten för att anlägga ett nytt kajdäck som är 150 meter långt. En landbaserad hamnplan på ca 29 000 m2 samt en landbyggnad (utfyllnad i vattenområde) för ytterligare en framtida hamnplan på ca 32 000 m2. 

Det är alltså inte mycket kvar av de ursprungliga planerna. 


Lämplig lokalisering 

Enligt miljöbalken 1 kap. 6 § ska det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön om en verksamhet som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde ska etableras. 


Enligt miljöbalken 3 kap 6 § ska mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter ska särskilt beaktats. Den valda platsen – Petersvik – är inte, så som påstår i samrådsunderlaget, optimal ur resurs- och logistiksynpunkt. Den är inte ens lämplig. 




Utdrag ur sammanställning av alternativa lokaliseringar, presenterat på samrådsmöte 27 april 2015. 


Om en s. k. logistikpark alls ska byggas ska den i stället byggas i Fillan-Tunadal. Fillan-Tunadal som samlat alternativ har inte utretts tillräckligt och måste undersökas grundligt innan miljötillstånd för att förstöra hela Petersvik ges. De 

samlokaliseringsvinster som framhålls gäller likväl för en lokalisering från Tunadalshamnen mot Fillan. 


Fillan och Tunadal har i de senare utredningarna behandlats som separat alternativ. Detta är felaktigt. De ska behandlas som ett samlat alternativ vad gäller lokalisering av kombiterminalen. 


”2006 tog Banverket fram en idéstudie om lokalisering av en ny rikskombiterminal i Sundsvallsregionen. Studien visade bland annat på en möjlig placering av en kombiterminal i Fillan, strax norr om Tunadal. Alternativet har dock valts bort av flera anledningar. En placering i Fillan innebär bland annat uteblivna transportfördelar med direktanslutning till hamn och två bruk, i jämförelse med ansökt lokalisering. Dessutom saknar lokaliseringen i Fillan de markytor som skulle behövas för att tredjepartaktörer.” (underlag KF beslut 2013) 


Här undrar man såklart vilka två ”bruk” det rör sig om. Endast Ortvikenfabriken ligger ju här nere i Petersvik. Är det Östrand i Timrå som avses, skulle en etablering i Fillan-Tunadal vara mycket bättre. Någon mängd av tredjepartsaktörer har inte heller anmält sig. Med tanke på de kraftigt krympta tredjepartsaktörsytor det nu är fråga om i planerna torde Tunadals 230 000 m2 räcka mer än väl. Om inte kan hamnen i etapp två eller tre expandera mot Fillan. 


Tvärtom har ju de s. k. etableringsytorna krympt betänkligt. Med ”etableringsyta” torde menas gigantiska grusplaner, som riskerar att inom de närmaste 50 åren förbli just sådana. Planerna har även bantats ner flera gånger varför argument att det inte finns plats för tredjepartsaktörer i Tunadalshamnen inte längre torde ha någon bärkraft. Endast SCA har anmält intresse av projektet och de vill inte ens ha kombiterminalen utan endast järnvägsspåret och internvägen. 


Banverket genomförde 2007 en fördjupad idéstudie "Lokalisering av Kombiterminal i Sundsvallsregionen" (rapport daterad 2007-05-04) som kom fram till att området i Tunadalshamnens närhet är det mest optimala området att lokalisera en ny kombiterminal som ger goda möjligheter till koppling mellan flera transportslag. 


Observera att detta innebar lokalisering vid befintlig hamn i Tunadal och inte innefattade ianspråktagande av någon del av Petersvik. 


Den fördjupade lokaliseringsstudie som kommunen hänvisar till behandlade inte Fillan-Tunadal som ett sammanhållet alternativ. Det var tydligen redan på ett mycket tidigt stadium bestämt att Petersvik skulle tas i anspråk för denna exploatering och drivande i detta måste ha varit SCA som länge velat åt marken i området. 


De fördelar som påstås finnas med att lägga logistikparken i Petersvik, finns även med att lägga denna österut mot Fillan. Vattendjupet, järnvägsspåret, närheten till industrin och möjlighet att kombinera olika transportslag är detsamma för alternativet Fillan-Tunadal. 


De stora nackdelar som finns att lägga logistikparken i Petersvik borde ha utvecklats mer i samrådsunderlaget och måste lyftas upp till miljöprövningen. Det vitsordas ju i samrådsunderlaget att Petersvik har ”naturmark” med höga naturvärden. Detta stämmer dock inte. Petersvik har natur och bebyggelse med ytterst stora natur- och kulturhistorisk värden. 


Petersvik är inte alls lämpligt från miljösynpunkt. Begravningen av Tunadalsbäcken, den stora sänkningen av grundvattnet och alla de tiotusentals ton landmassa som måste sprängas bort och dumpas i havet utgör mycket stora risker och mycket stor miljöförstöring. Att ta Petersvik i anspråk för detta betongprojekt är inte en från allmän synpunkt god hushållning av våra naturresurser. ”Fördelar ur ”massbalanssynpunkt måste ju vara bland det dummaste man läst. Det är alltså jättebra att man måste spränga bort halva Petersvik, för man kan ju då genast dumpa allt i vattnet i Alnösundet. 


Det finns ingen utredning som visar att järnvägsspåren till den planerade kombiterminalen inte kan anläggas i Fillan-Tunadal. Det finns inte heller någon anledning att spåren måste vara just 750 meter långa. 500 meter torde räcka alldeles utmärkt. 


I sammanställningen ovan framhålls så sent som den 27 april 2015 att ”planer finns för framtida pappersmaskiner”. Detta är inte med sanningen överensstämmande och det är på gränsen till bedrägligt beteende att framföra det i ett dokument från ett samråd 2015. Marknaden för tryckpapper faller som en sten och finns det några planer för Ortvikenfabriken är det snarare planer på nerdragningar av produktionen. 


Den enda verkliga anledningen till att man absolut ska bygga den s.k. logistikparken i Petersvik är att SCA Ortviken ska få sitt järnvägsspår och sin internväg mellan Tunadalshamnen och Ortvikenfabriken. Detta är inte tillräcklig anledning för all denna förödelse. Det är dessutom mycket osäkert vilken framtid Ortvikenfabriken har. 



1535493_608138512574547_302632388_n

Villa Kaptensudden uppförd 1893 med snickarglädje, burspråk och glasveranda mot Alnösundet. Byggnaden varsamt restaurerad till toppskick. 



Samrådsunderlaget innehåller heller ingenting om de mycket stora kulturhistoriska värden som finns i den samlade 1800-talsbebyggelsen i Petersvik-Granli. I stället anges att det berörda området i dag är ”naturmark” som inte tidigare har använts för industriell verksamhet. Området är dock bebyggt med en samlad bebyggelse som är av riksintresse och skulle ha byggnadsminnesmärkets om inte kommunen och SCA motsatt sig detta. Underlaget, som innehåller utförliga bilder på den planerade kombiterminalen, borde innehålla bilder även på samtliga 1880-talsbyggnader som planeras schaktas bort så att allmänheten förstår vad som står på spel. Det är inte hållbart på något sätt att fördärva den sista rena och oexploaterade strandsträckan in mot Sundsvall för alltid. 


Mer om utbyggnadsalternativ Fillan-Tunadal 

Det alternativ som medför minsta skada ska enligt miljöbalken väljas. 


Karta över Tunadalshamnen och Fillan. 


”I anslutning till den redan befintliga Tunadalshamnen planerar vi att bygga en containerhamn. Hamnen får ett naturligt djup på ca 13 meter vilket gör att vi kan ta emot fartyg som är 32 meter brett och 217 meter långt. Kajen blir cirka 150 meter lång.”  ”Den befintliga Tunadalshamnen är trång och inte utformad för effektiv containerhantering.” 


Varför inte helt enkelt bygga om den befintliga hamnen i Tunadal så att den motsvarar kraven? Det finns inte vettiga skäl till varför detta inte skulle kunna göras. Tunadalshamnen har redan ett större djup än den nya planerade kajen. Hamnen är 850 meter lång. Behövs mer områden kan med fördel hamnen expandera åt Fillan, som redan är industriområde. 


För att kunna bygga logistikparken i Petersvik krävs omfattande markarbeten som bl.a. medför en sänkning av marknivån med mellan 4 och ca 18 meter. Man måste alltså spränga bort stora delar av Petersvik och man kommer att dumpa sprängmassorna i Alnösundet. Om logistikparken i stället byggs i anslutning mot Fillan i befintlig hamn i Tunadal behövs inte detta. 


Påverkan på vattenområdet blir alltså mycket mindre med lokalisering i Fillan-Tunadal. Tunadalshamnen har redan en djuphamn med större djup än i den planerade lilla kajen i Petersvik. Någon storskalig muddring behöver inte göras och någon gigantisk utfyllnad av Alnösundet med sprängmassor som sprängts bort från Korsta behöver inte utföras. Då behöver inte heller stora mängder muddermassor mm dumpas i havet på annan plats 


Att sänka grundvattennivån med upp till 13 meter är mycket riskabelt. Grundvattnet ligger generellt ca 2,8 meter under befintlig markyta i dag. Var finns utredningen om de risker detta innebär? Detta kan bli en Hallandsåsen i miniatyr. Med annan lokalisering av verksamheten behöver detta extrema ingrepp i miljön inte göras. 


Marken i det område som berörs av den s. k. logistikparken är naturmark och tomtmark med bostäder och har inte tidigare använts för industriell verksamhet. Av bilden ovan framgår att den gröna kil som går ner mot Alnösundet är ett mycket värdefullt inslag i området som annars totals skulle ligga under betong. Att ta denna jungfruliga mark i anspråk och industrialisera den sista fria kustremsan in mot Sundsvall måste bedömas med mycket strängare ögon än om det fanns gott om fri kustremsa att exploatera. 


Stora miljövinster kan alltså göras med en annan lokalisering. Lokaliseringen i Petersvik framstår som det sämsta alternativet ut miljöhänseende. Att utmåla logistikparken i Petersvik som ett slags miljöprojekt är lika felaktigt som att påstå att månen är en grön ost. 



1231158_619176834804048_265244393_n

Villa Solbacken uppförd omkring 1880 av träpatronen Carsten Jacobsen. Huset är i originalskick och har nu ägts och vårdats i 70 år av samma familj. 



Beräknade godsvolymer m. m.

Det finns inget underlag till påståendet att transportkapaciteten i Sundsvallsregionen för närvarande är begränsad. Det är inte heller med verkligheten överensstämmande så som påstår i samrådsunderlaget, att de verksamheter som finns i områdets närhet har ett stort behov av att kunna expandera. Ortvikenfabriken har inget som helst expansionsbehov, vare sig nu eller i framtiden då efterfrågan på fabrikens huvudsakliga produkter faller med 8-10 procent per år. Några ersättningsprodukter med riktig potential har fabriken inte fått fram. SCA Forest har flaggat för utökad produktion av sågade trävaror. Några säkra uppgifter på att dessa inte liksom nu, även i framtiden kan skeppas ut från en ombyggd Tunadalshamn som expanderar mot Fillan, finns inte. 


På samrådets öppna hus den 27 april 2015 angav logistikparkenbolaget följande beräknade godsvolymer över kaj i containerhamnen: 


År TEU 

2010 8 500 

2014 25 000 

2020 60 000 ca 

2025 160 000 ca 

---- 

I underlaget till kommunfullmäktiges investeringsbeslut den 17 juni 2013 angavs följande godsvolymer: ”I den ekonomiska kalkylen har vi räknat med att 20 000 av dagens 25 000 TEU per år, som hanteras i befintliga kombiterminalen, flyttas ut till logistikparken redan år ett. Vi räknar sedan med en ökning med 4,4 % per år fram till och med år 2035, och därefter 1,5 %. Ökningen är ett försiktigt antagande som ligger lägre än Sveriges genomsnitt.” 


År TEU 

2018 20 000 

2023 26 000 

2028 32 000 

2033 38 000 

2038 41 624 

2043 43 747 

2048 45 979 

2053 48 324 

2058 50 789 

2063 53 380 


Tabellen visar beräknat antal TEU i den nya kombiterminalen och det är dessa som ligger till grund i den ekonomiska kalkylen. 

--- 

Varför laborerar man med olika underlag och olika siffror? Detta visar att planerna på kaj och kombiterminal inte hänger ihop. Vad är det påstådda behovet av kombiterminalen och vad är det påstådda behovet av den nya lilla kajen i Petersvik? Den som ibland kallas ny hamn, ibland ny kaj och ibland bara kajdäcket, förefaller mest vara ett alibi för att ta hela Petersvik i anspråk för att bygga ett järnvägsspår och en internväg mellan Tunadalshamnen och SCA:s Ortvikenfabrik. 

--- 

I kommunens beslutsunderlag till investeringen skriver koncernstaben följande: "Analyser visar på att det behövs en utökad transportkapacitet vid en containerhamn i Sundsvallsregionen till år 2025." - - - "Efterfrågan på godstransporter kommer att fortsätta att öka i Sverige. Prognosen (2006–2030) säger att utrikes godstransporter ökar med mer än 100 procent inom flera branscher, bland annat; rundvirke, trävaror, papper/massa, jord/sten/bygg, kemikalier och färdiga industriprodukter." 

"De marknadsundersökningar vi (logistikparkenbolaget) gjort visar tydligt att det finns en stor potential att utveckla kombitrafiken i Sundsvall." 


Logistikparkenbolaget skriver i underlaget till KF beslut juni 2013 följande: ”En fördubbling av dagens kombitrafik skulle innebära 50 000 TEU. Enligt kalkylen når vi den volymen ungefär år 2058. Denna fördubbling skulle då bara motsvara 10 % av dagens totala potentiella mängd gods som skulle kunna gå på kombi. Lägger vi dessutom till de trender som vi kan se – investeringar hos näringslivet och den starkt prognostiserade ökningen av efterfrågan på transporter – kan vi säga att kalkylen är försiktigt tilltagen. Potentialen för att den nya kombiterminalen får en mycket starkare tillväxt borde vara stor. Viljan och tron på kombitrafiken för transport av konsumtionsvaror är dessutom stark hos de lokala transportföretagen. Viljan och tron på kombitrafiken är också stark hos varuägare som finns representerade i regionen.” 


Hur har man kommit fram till dessa siffror? Jo, för ett antal år sedan skickade kommunen ut en förfrågan till företagen i regionen och frågade hur mycket de trodde att de skulle expandera och frakta i framtiden. Kommunen har tidigare vägrat att lämna ut det underlaget p.g.a. affärshemlighet för de besvarande företagen. 


Nu får vi höra att många av de företag som svarade på kommunen fråga bara drog till med något och då uppåt såklart. På frågan om de var intresserade av en kombiterminal svarade de att "tja, det är vi väl..." En del av företagen finns inte ens kvar idag. En del av dem som finns kvar säger att siffrorna var orealistiska. Då är det inte bara Ortvikens 300-procentiga expansion av produktionen av främst tidningspapper som är totalt fel i underlaget. Genom IKEAs etablering i Umeå kan t.ex. IKEA Birsta också tappa volym. 

-- 

Koncernstaben skriver vidare i underlaget till beslutet "den största osäkerheten med denna investering är kopplad till de samhällsekonomiska effekterna eftersom de inte är kvantifierade och beräknade. Det är alltid svårt att bevisa effekten av en så här stor investering. Det beror mycket på hur omvärlden förändras, räntornas utveckling, näringslivets tillväxt, volymer för godsrörelser, ökad konkurrens från persontrafiken om spårkapacitet samt att intäkter och kostnader inte blir som planerat. För att få ekonomi i dessa verksamheter är det viktigt att så mycket gods som möjligt är med och bär kostnaderna." 


"En förutsättning för att investeringen ska lyckas är att kombiterminalen drar till sig större volymer gods från land och från sjöss jämfört med de godsvolymer som hanteras i Sundsvall idag. Detta är nödvändigt för att uppnå kritiska volymer för lönsamhet." 


Enligt resultatkalkylen i beslutsunderlaget ska logistikparkenbolaget under åren 2044–2056 återbetala hela ägartillskottet på 192 mnkr till kommunen (15 mnkr per år). Sundsvall Logistikpark AB kommer inledningsvis att redovisa underskott i nästan 20 år. 


Är godsvolymerna kraftigt uppblåsta spricker denna kalkyl redan första åren. Det blir då skattebetalarna i Sundsvall som får täcka upp mellanskillnaden när logistikparken går med kraftig förlust även efter 20 år eftersom man räknat på orealistiska godsmängder. Om förlusterna de första åren blir mycket större än man räknat med blir det ännu svårare att "komma ikapp" och tar många fler år.


En av de allra största fristående godstransportörerna säger nu att de inte alls behöver eller vill ha kombiterminalen. De har egna terminaler och eget distributionsnät. Är det så att logistikparkenbolaget i sin iver att få bygga logistikparken i Petersvik räknat in enorma godsmängder i sitt underlag som aldrig varit aktuella för kombiterminalen? Kanske inte ens aktuella för Sundsvall, då det finns många exempel på att andra konkurrerande kombiterminaler i Sverige tidigare räknat med samma gods som deras konkurrenter ansett vara just deras underlag. Utan att påvisa stort ”behov” av logistikparken har logistikparkenbolaget ju i sig inget existensberättigande och skulle omedelbart läggas ner. 


Logistikparkenbolaget måste därför redovisa hela det underlag de stöder sina siffror över godsmängder på. Om inte kommer det att yrkas på editionsföreläggande inom tillståndsprocessen i Mark- och miljödomstolen. 


Deloitte granskade det underlag som lades fram i kommunfullmäktige i Sundsvall om investeringsbeslutet 2013. I sin rapport – Granskning av ”Underlag för beslut om genomförande av Sundsvalls logistikpark” – riktar Deloitte skarp kritik mot underlaget på ett stort antal punkter. I granskningsrapporten kommenteras att vad gäller intäkterna så bör dessa ha kompletterats med hur det är praktiskt genomförbart att öka godsvolymen. Koncernstaben konstaterade härefter ”att detta inte har redovisats i beslutsunderlaget från Sundsvall Logistikpark AB.” Man gör sedan inget från koncernstabens sida för att ta fram något underlag. 


Deloitte konstaterar vidare att underlaget är fullt av obestyrkta påståenden. Påståendet att allt fler varor fraktas i containers saknar till exempel källhänvisning. Så även påståendet att andra kombiterminaler och tågoperatörer i landet ser Sundsvall som möjlig ”hållplats” Inte heller finns några uppgifter på metod, beräkningar och antaganden för att bestämma adresserbar marknad och logistikparkens potentiella marknadsandel. 


Hela projektet är byggt på lösan sand. 


Företagens behov 

IKEA Birsta kommer att tappa volym när IKEA-varuhuset i Umeå står klart. Man har inte heller visat något större intresse för logistikparken. 


För många andra butiker i Birsta är det "just in time" som gäller. De kan inte vänta medan godset kommer på fartyg eller tåg och lastas om i en kombiterminal. Det blir ju minst en extra omlastning, med den tidsutdräkt detta innebär. De tar in godset direkt med lastbil, förmodligen från den stora importhamnen Göteborg, om godset skeppats in till Sverige. 


Kemi- och metallindustrins, t. ex. Kubal kommer inte att använda logistikparken i Petersvik. Denna kommer att ligga på fel sida av fjärden från Kubal. Kubal vill inte heller ha ytterligare två omlastningar av godset. 


HL-display varslar i dagarna 50 anställda och flyttar tillverkning till Polen. Detta torde ytterligare minska behovet av godstransporter i Sundsvall. 


Redan idag går en tågpendel med fem avgångar per vecka från Sundsvall direkt till Göteborgs Hamn. Den ger företagen i regionen en snabb, kostnadseffektiv och klimatsmart förbindelse med Skandinaviens största hamn. Väl där tar ett världsomspännande linjeutbud vid med direktlinjer till Asien, Afrika, USA och Centralamerika. Någon ny hamnsträcka i Petersvik behövs inte för importgodset. Det låter mycket osannolikt att man i Göteborgs hamn skulle lasta om importgodset till annat fartyg för att gå upp till Sundsvall och lasta om det till tåg eller lastbil där i stället för att sända det direkt från Göteborg med lastbil eller tåg. 


Skogsnäringens behov 

Att logistikparken måste ligga i Petersvik, för att den då ligger mellan två ”bruk” har varit ett av de stora argumenten för lokaliseringen. Ortvikenfabriken, som ligger västerut från Petersvik skulle enligt underlaget till exproprieringen av fastigheter i Petersvik utöka sin produktion av papper med ca 300 procent. Nu har man i stället minskat produktionen och fabriken går med förlust. Det finns risk att Ortvikenfabriken kraftigt skär ner på produktionen eller helt läggs ner inom några år. Detta förändrar helt förutsättningarna för lokaliseringen av hamnsträckan och logistikparken i Petersvik och gör att Petersvik är olämpligt att anlägga anläggningen i. I stället ska en ev. kombiterminal anläggas i Fillan-Tunadal som samlat begrepp. 


SCA har även offentligt uttalat att de inte är intresserade av själva kombiterminalen, vilken de inte alls kommer att använda. SCA vill bara ha järnvägsspåret och internvägen tvärs över Petersvik-Granli. Detta framgår redan i underlaget till KFs beslut i juni 2013. Där anges följande som argument för satsningen på kombiterminalen. ”SCA Ortviken får halverad körsträcka med lastbilarna från fabrik till hamn och behöver bara köra inom industriområdet.” 


Med denna järnvägs- och vägsträcka skulle SCA Ortviken varje år spara 15 miljoner kr i transportkostnader enligt företrädare för bolaget. Jag anger inte här vilken/vilka företrädare för SCA som lämnat denna information, men detta kommer att uppges i processen i MMD. 


För futtiga 15 miljoner per år skulle hela Petersvik-Granli alltså offras.

 

Detta är ju helt orimligt, i synnerhet när vi inte vet hur många år det kan komma att röra sig om som Ortvikenfabriken allt finns kvar eller i vart fall upprätthåller nuvarande driftsvolymer. 


Naturhänsyn enligt SCA? 


Farligt gods 

Som en positiv effekt av logistikparken anges att farligt gods inte behöver transporteras på väg genom centrum i samma utsträckning som idag. Detta beror dock främst på den nyligen byggda E4-bron över Sundsvallsfjärden och en logistikpark i Petersvik kommer bara att ha marginell påverkan i detta hänseende. De små förbättringar i transporterna av farligt gods som en logistikpark skulle kunna betyda, kan lika gärna uppnås genom att en logistikpark etableras i Tunadal-Fillan. 

Detsamma gäller markåtgång och vilka ingrepp som måste göras i områden av stort kulturhistoriskt värde och av stort värde för friluftslivet. En etablering i Tunadal-Fillan är mycket bättre ur dessa synvinklar. 


Etapperna 

(KF underlag till beslut 2013-06-17) I enlighet med utredningens förslag kommer följande infrastruktur att anläggas under etapp 1: 

En ny containerhamn med 150 m kaj och en hamnplan på 28 000 m2. 

En framtida hamnplan på minst 15 000 m2 förbereds genom utfyllnad mellan hamnplanen och utlagd bergbank. 

Ett genomgående elektrifierat järnvägsspår ner till Ortviken. 

En internväg som löper parallellt med det genomgående järnvägsspåret 

En fullängdskombiterminal (750 m) med ett elektrifierat och två ej elektrifierade spår samt en lastplatta på 550 x 30 m. Dessutom anlägger SCA ett elektrifierat rangerspår. 

Fyra hektar etableringsytor. 

När behov uppstår och nödvändiga beslut fattats kan en andra etapp anläggas och i ett senare skede även etapp 3. Kajen kan förlängas till en maxlängd av 460 meter, ytterligare etableringsytor kan anläggas och infrastrukturen kan byggas ut enligt detaljplanen. 


En fortsatt utbyggnad enligt etapp 2 och 3 förutsätter ytterligare beslut av kommunfullmäktige. 

Det står klart för alla att det som nu kallas för etapper egentligen är en extremt kraftig bantning av projektet p.g.a. sviktande intresse för detta. Eftersom utbyggnad utöver den s.k. etapp ett kräver nytt beslut av kommunfullmäktige har alltså projektet krympt ner till ca en tredjedel, men det kostar fortfarande lika mycket för skattebetalarna och det är fortfarande lika skadligt för miljön och närsamhället. 


Hade kommunen begärt expropriationstillstånd på de krympande planer som nu föreligger hade detta aldrig beviljats av regeringen. I praktiken har kommunen lurat regeringen att ge ett expropriationstillstånd som aldrig skulle ha getts, då den samhälleliga nyttan av projektet inte kan fastställas. 


Kostnaden 

I underlaget till KF beslut juni 2013 står följande: ”Utan tillkomsten av de båda trianglarna och elektrifieringen av Tunadalsbanan kan inte Sundsvall Logistikpark utvecklas och transportsatsningen kommer därmed inte till stånd.” 

Genom det nya broavtal som slöts mellan kommunen och staten blir det i praktiken de privatbilister som kör över Sundsvallsbron, mest kommuninnevånare i Sundsvalls kommun, som får betala triangelspåren. Företrädarna för kommunen och logistikparkenprojektet borde vara ärliga mot medborgarna och upplysa dem om detta. 


Det verkar som om topppolitikerna och kommunens ledande tjänstemän prioriterar logistikparkenprojektet framför allt annat i kommunen. Framför renovering av skolor. Framför den nya simhallen. Kosta vad det kosta vill. Varför prioriterade de logistikparken fastän varenda krona måste lånas upp? Varför prioriteras SCA:s intressen framför kommunmedborgarnas? 

Villa Viken vid Alnösundets strand, efter att byggnaden lösts in av kommunen som låter den förfalla. 


Sammanfattningsvis är utformningen av den s. k. logistikparken numera nere i en så liten skala att det inte heller är samhällsekonomiskt rimligt att kosta på sådana stora resurser av skattemedel och att så totalt förstöra miljön både på land och till havs för detta projekt. Någon samhällsnytta av projektet har inte kunnat styrkas. Det är bara ett sammelsurium av påståenden och obestyrkta siffror. Något miljötillstånd för detta projekt ska inte ges. Detta är ren och skär miljöförstöring och ett enormt slöseri med våra naturresurser från början till slut. 


Else Ammor 

--- 

BILAGA

Belysande artiklar från 1991 till idag 


NATUR OCH INDUSTRI KAN INTE FÖRENAS 

TIDNINGARNAS TELEGRAMBYRÅ 1991-01-16 15:32 

SUNDSVALL: En utbyggnad av SCA-Ortviken och Tunadalshamnen innebär att det oexploaterade naturområdet Korsta-Petersvik oåterkalleligt tas i anspråk. Det är det avgörande problemet med de föreslagna utbyggnaderna - inte deras utsläpp till luft och vatten. 

Det är den samlade slutsatsen av den miljökonsekvensbeskrivning som gjorts för Korsta-Petersviksområdet i Sundsvall. Konsulterna som gjort arbetet föreslår att kommunen tar den framtida användningen av området under omprövning och att SCA Ortviken och Hamnen utreder alternativa utvecklingsmöjligheter och inte är så låsta vid de förslag som redan ligger. 

Kommunen skall lämna ut beskrivningen på remiss och senare under våren ta beslut om fortsatt arbete. 

Korsta-Petersviksområdet är det enda i Sundsvall där en orörd kustremsa ansluter till ett större orört naturområde. I området finns gammal kulturbebyggelse och fornlämningar. I söder ligger Ortviken där SCA vill expandera norrut och i framtiden bygga två nya pappersmaskiner (LWC 2 och 3). I norr ligger hamnen och fjärrvärmeverket som båda behöver expandera. 

Miljökonsekvensbeskrivningen är den första i sitt slag där flera olika långsiktiga industriella projekt granskats tillsammans med kommunens översiktsplanering. Konsultfirman som gjort arbetet anser att det borde utredas andra utbyggnadsalternativ än de som de givits att granska. Den ståndpunkten får kritik från SCA. 

K-Konsult har vid sidan av sitt primära uppdrag på lös grund framlagt ett förslag om den tekniska lösningen för utökad LWC -tillverkning samt presenterat ett icke lagförankrat och svårbegripligt förslag om förtida ersättningar till fastighetsägare i området, skriver SCA i en kommentar. Förslagen kan leda till orealistiska förväntningar och kan inte anses tjäna det syfte som utgjort grunden för miljökonsekvensbeskrivningen. 

© TT Nyhetsbyrån eller artikelförfattaren. 

----- 

SCA planerar för ny pappersmaskin i Sundsvall 

TIDNINGARNAS TELEGRAMBYRÅ 2004-02-26 

Skogsbolaget SCA har tagit första steget för att bygga en ny pappersmaskin vid Ortvikenfabriken i Sundsvall. Satsningen på mellan två och fyra miljarder kronor blir den största enskilda investering som SCA gjort i Sverige. 

Går allt enligt planerna kan bygget stå klart hösten 2006. Först ska en miljöprövning genomföras. Det innebär att ett definitivt beslut från SCA-styrelsen om utbyggnaden kommer tidigast i slutet av året skriver Sundsvalls Tidning. Planerna på en ny pappersmaskin har funnits länge. Inte minst då den äldsta av de nuvarande fyra maskinerna togs i drift 1959. SCA har haft planer på en utbyggnad av fabriken i Ortviken i många år, men de boende i omgivningarna, främst i Petersvik, har fått SCA att ändra sig. Nu har SCA tagit åt sig av kritiken och har tänkt sig en annan utbyggnad, där fabriken kommer att växa ner mot Sundsvallsfjärden. 

© TT Nyhetsbyrån eller artikelförfattaren. 

------ 

SUNDSVALLS TIDNING webb 2015-02-05 

Ortviken håller ut i svälta räv-spelet 

Marknaden för tryckpapper krymper. 

Men Ortviken hoppas kunna köra sina fyra pappersmaskiner hela året även i år. 

Läget för papperstillverkare är kritiskt. Nu är det svälta räv som gäller: håll ut så länge att konkurrenterna ger upp. 

– En kamp på liv och död, säger Ulf Larsson, SCA. 

Ortviken har valt att köra produktionen för fullt, även om man då måste sälja en del papper till marknader där lönsamheten är sämre. 

Men finska UPM stänger nu tre pappersmaskiner. Därmed försvinner kapacitet på 800 000 ton, nästan en hel Ortvikenfabrik. 

Ekonomiskt sett blev fjolåret bättre – eller mindre dåligt – för Ortviken än 2013. Det beror mycket på att personalminskningarna gett effekt och en svagare svensk krona. 

Ortviken har i dag 700 anställda, 50 färre än för drygt ett år sedan. Dessutom har man minskat andra kostnader. 

Inget talar dock för att efterfrågan på tryckpapper totalt sett ska vända uppåt igen. 

Trots det har Ortviken fått en bra start på året. 

– Marknaden är tuff och sämst är utvecklingen för vanligt tidningspapper. Däremot går det bra för våra nya, bättre papperskvaliteter Grapho Invent och Grapho Silk, efterfrågan ökar, säger Kristina Enander. 

Tommy Lindberg 

060–197153 tommy.lindberg@st.nu 

 Stängd produktion 

2013: fyra maskiner för tryckpapper stängdes i Sverige. 

2014: Stora Enso och Norske Skog stängde tre maskiner i Norden. 

2015: finska UPM ska stänga tre pappersmaskiner under årets första kvartal. 

I dag finns 12 pappersmaskiner i Sverige. 

Källa: SCA 

------- 

10982415_10152661627646299_3591274894117056711_n

SUNDSVALLS TIDNING Webb 2015-02-05 

Nya produkterna en klar besvikelse 

Ortvikens satsning på tryckbara förpackningar är hittills en besvikelse. 

– Ja, helt klart. Men det är stenhård konkurrens, säger Ulf Larsson, vd för SCA Forest Products i Sundsvall. 

– Och vi har inte alls gett upp, påpekar han. 

Bakgrunden är att efterfrågan på tryckpapper minskar med 5–7 procent per år. 

Därför ville Ortviken satsa på förpackningspapper som det går att trycka text och bilder på. De ska användas till förpackningar för livsmedel. 

När ST i början av november 2013 berättade om satsningen hade utvecklingsarbetet och förberedelserna pågått i två år. 

Marknadschefen Rolf Johannesson förklarade då att det kan ta ett år innan försäljningen tar riktig fart, men han var övertygad om att man skulle lyckas. 

Bland fördelarna fanns att marknaden finns närmare och att SCA har en råvara som ger bättre kvalitet än de flesta konkurrenter och ett konkurrenskraftigt pris. 

Men verkligheten har visat sig vara besvärligare än väntat. 

– Konkurrenterna försöker också hitta nya produkter och nu springer alla i flock, åt samma håll. Vi har lagt ner mycket resurser på satsningen, men det är tufft att bryta sig in på nya marknader, säger Ulf Larsson. 

Kristina Enander, platschef på Ortviken, håller med. 

– Vi har en unik produkt, men det tar lång tid från första kontakten med kunden till regelbundna leveranser. Dessutom är det en mer krävande marknad där kunderna är många fler och betydligt mindre. 

Hon berättar att man under hösten gjort om produkterna för att anpassa dem efter kundernas önskemål. 

– Och nu ska kunderna testa den för att se om de är nöjda, tillägger hon. 

Ortviken hoppas nå upp till minst 75 000 tons produktion av förpackningspapper under 2016, men i år är målet 25 000 ton. 

Det är knappt tre procent av fabrikens totala produktion. 

– Men vi kämpar på och vi tror att samarbetet med forskarna på Mittuniversitetet är en fördel för oss, säger Ulf Larsson. 

Tommy Lindberg 

060–197153 tommy.lindberg@st.nu 

------ 

SVENSKA DAGBLADET Webb 2015-05-11 

SCA utplånar plats med rik kulturhistoria 

En plats med mycket kulturhistoria på liten yta. En strandremsa med sommarvillor från förra sekelskiftet, präglade av jugend, nationalromantik, snickarglädje och träpanel. 

Klart att hela härligheten ska exproprieras och utplånas när SCA vill ha en ny logistikanläggning på platsen. Klart att kulturmiljö och äganderätt väger fjäderlätt när SCA har visioner om ett industriområde på den värdefulla marken. Eller? 

SvD Näringslivs granskning av SCA har fått en del oväntade konsekvenser. Efter att SCA-skandalen briserat verkar det möjligt att ifrågasätta bolagets agerande i idylliska Petersvik utan att betraktas som bakåtsträvande idiot. 

Petersvik, strax utanför Sundsvall, är ett arv från träpatronernas tid. Här byggde överklassen sommarnöjen vid vattnet för drygt hundra år sedan, med torn och tinnar, glasverandor och kakelugnar. Så sent som på 1990-talet klassades Petersvik som värdefullt av Sundsvalls kommun. 

Ett kommunalt dokument från 1999 talar om villor med arkitektoniskt egenvärde och en värdefull helhetsmiljö - "det är därför viktigt att bebyggelsen bevaras i ursprungligt skick med ursprungliga material och traditionell färgsättning med milda, ljusa linoljefärger". 

Men så visade det sig att SCA ville ha en logistikanläggning i Petersvik, med asfalt, containerhamn och kombiterminal. Kommunen och Länsstyrelsen var med på noterna. Glöm linoljefärgen. Nu verkar det visserligen oklart om SCA verkligen behöver kombiterminalen. Men sekelskifteshusen ska exproprieras och rivas - just nu driver Sundsvalls kommun en process mot fastighetsägarna om tvångsinlösen i mark- och miljödomstolen. 

Samtidigt har SCA gjort sitt bästa för att svärta ned området. I en inlaga till Länsstyrelsen från 2011 påpekar SCA att Petersvik minsann varit ett smutsigt, bullrigt och sulfitluktande område. Den idylliserande bilden av Petersvik stämmer inte, heter det i ett yttrande som avslutas med följande slutkläm: "nu är det tid för en ny dynamisk framtidsinriktad förändring där också samtidens orosmoln förjagas". 

Få har sagt emot. Möjligen har det inte varit helt lätt att i Sundsvall, SCA:s hemstad, kritisera bolagets agerande. Men SvD:s artiklar om SCA-härvan har öppnat upp för en ny diskussion om Petersvik. Vetenskapsjournalisten Nils Johan Tjärnlund, som länge kritiserat planerna på en logistikpark, har nu fått inbjudningar av både landshövdingen och kommundirektören. Han har blivit kontaktad av kommunpolitiker från olika partier som vill ta del av hans kunskaper. 

"Jag tror man börjar bli mogen och mottaglig för mer information", säger Nils Johan Tjärnlund. Gott så. 

Men nog väcker hanteringen av Petersvik alla möjliga frågor om kulturmiljöns status i dagens samhällsplanering. Hur kommer det sig att en miljö som på 1990-talet klassas som kulturhistoriskt värdefull på 2000-talet anses mogen för rivning? Och hur kommer det sig att detta sker i bred politisk enighet, där kritiska väljare bara har SD och ett litet enfrågeparti att välja på? 

Elisabet Andersson

----