Yttrande från Lars och Rose-Marie Hillerström

Samråd om containerhamn m. m. i Sundsvall (SLPAB-2015-00020)

En containerhamn i anslutning till Tunadalshamnen i Sundsvall föreslås i ett samrådsunderlag 2015-04-10.

Planerna, som ingår i en större planering för Tunadal-Korsta-Ortviken, har pågått sedan 2006. 


Under planeringstiden har stora förändringar skett som gör att de nya aktuella planerna avser en betydligt mindre containerhamn jämfört med detaljplanen från 2009. En motsvarande krympning av kombiterminalen borde vara en rimlig konsekvens. Det skulle underlätta en annan lokalisering, som gör att natur- och kulturområdet i Petersvik kan bevaras. 


Det finns ett stort engagemang för områdets bevarande bland kulturhistoriskt kunniga personer i hela landet. Allt detta innebär att vi kräver att ett omtag görs i planeringen och att nya aktuella förutsättningar tas fram.


Felaktiga förutsättningar för hela projektet

När planerna togs fram 2006 för området Tunadal-Korsta- Ortviken fanns enorma utvecklingsplaner och storslagna visioner om en kraftig expansion. Dessa framtidsutsikter är helt orealistiska och saknar förankring i verkligheten. Arbetet från kommunen har gått till så att företagen i området t.ex. SCA med Ortviken och Tunadalssågen, Sundsvall Energi samt Sundsvall Hamn m.fl. alla har fått fria händer att beskriva sina framtidsvisioner för de närmaste årtiondena. Dessa företag har utnyttjat sin makt och visat på maximala utbyggnadsmöjligheter utan förankring i ekonomiska och marknadsmässiga förutsättningar. Dessa önskedrömmar har sedan lagts till grund för en orimligt stor Logistikpark med containerhamn och kombiterminal för enorma godsvolymer. Dessa planer borde ha granskats kritiskt och resulterat i mer realistiska planer för godsvolymerna i framtiden.


När det gäller dimensioneringen av hamnområdet måste man kritiskt granska de närliggande industriernas alltför fantasifulla önskemål om stark expansion i framtiden. Produktionsökningar beräknas öka transportmängderna 2 – 5 gånger fram till 2030. På sid 52 i antagandehandlingen till detaljplanen står t.ex. att Ortviken planerar att tredubbla produktionen från 850 tusen ton/år till 2 500 tusen ton/år till 2025. Dessa tal är helt orimliga om man beaktar utvecklingen för tidningspapper på marknaden. Mer realistiska utvecklingsplaner bör läggas till grund för planeringen av den fortsatta utvecklingen av hamnen.


Man kan notera att det föreslagna utrymmet för containerhamnen minskat under arbetes gång, troligen till följd av att man insett att de beräkningar som gjorts tidigare är orealistiska. Men istället för att tänka om och planera nytt har man istället valt att kalla de nya planerna för en första etapp. Därmed antyder man att de gamla vilda planerna på något sätt ändå lever vidare. Detta etapptänkande innebär att man offrar natur- och kulturområdet i Petersvik i onödan genom att inte planera om när man märker att hela detta område inte behövs för de planerade verksamheterna. Den nu planerade containerhamnen behöver inte ytorna i Petersvik. Det är enbart kombiterminalen som nu gör anspråk på Petersvik, men det framgår inte att även kombiterminalen skulle behöva bantas rejält som en följd av ändrade expansionsplaner för t.ex. Ortvikens pappersbruk.


Framtidsutsikterna för pappersmarknaden är mycket dåliga. Marknaden för papper i ett längre perspektiv ser mycket dyster ut. Det kan bli så att SCA väljer att sälja Ortviken eller att lägga ned fabriken inom en tioårsperiod. Denna typ av marknadsbedömningar saknas helt i underlaget för projektet.


Under de senaste åren har en lång rad rapporter kommit att pappersindustrierna i Sverige är i kris. Stora Enso har lagt ned pappersmaskiner i Hylte och Kvarnsveden. Ortvikens pappersbruk går inte för fullt Allt detta beror på att pappersindustrin inte har någon gynnsam framtid p.g.a. den tekniska utvecklingen av olika alternativ med elektronisk hantering som datorer, läsplattor m.m.


Vår uppfattning att hamnplanerna är orealistiska bekräftas av en artikel i Sundsvalls Tidning den 25 augusti 2011. Marknadschefen för Gävle Containerhamn AB hävdar att lokaliseringsutredningen från Sundsvall Logistikpark AB är vilseledande. Det saknas en marknadsbedömning i projektet säger han. Volymerna är för små för att Sundsvalls containerhamn ska gå att räkna hem. Dessa brister måste åtgärdas. Detta har avfärdats som en partsinlaga, men det är rimligen en kunnig och i branschen insatt person som uttalat sig och han bör tas på allvar. Det behövs en mer ifrågasättande hållning från kommunen gentemot de stora industrierna.


Kostnader

En konsekvens av de orimligt stora markbehoven för logistikparken är att kostnaderna blir orimligt stora. Det framgår av det kommunala dokumentet ”Fortsatt utveckling av Sundsvall Logistikpark”, som behandlades i kommunfullmäktige samma dag som detaljplanen antogs. Det visar att kommunen inte har ekonomiska förutsättningar att själv klara av dessa enorma investeringar. Kommunen har beräknat kostnaderna till 1,2 miljarder kronor. Någon affärspartner behövs för att genomföra planerna. Sju olika alternativ redovisas. Mycket talar för att någon sådan affärspartner inte kommer att finnas eftersom projektet inte är ekonomiskt bärkraftigt. Riskerna är stora att projektet inte kan genomföras av ekonomiska skäl och att området förstörs till ingen nytta.


Det har enligt uppgifter i media framkommit att det hittills kostat ca 115 miljoner kronor att lösa in fastigheterna i Petersviksområdet med den gränsdragning som hittills valts. Ytterligare kostnader kan komma genom expropriering. Det innebär orimligt stora kostnader, som medför ett enormt resursslöseri eftersom dessa fastigheter i nästan alla fall rivs. Tillsammans med stora kostnader för att plana ut markområdet och spränga bort stora delar av Korstaberget blir kostnaderna för den valda lösningen orimligt stora. Beräknade intäkter kommer inte att täcka dessa enorma kostnader. Hela projektet måste alltså ifrågasättas även av ekonomiska skäl.


Vi menar att risken är mycket stor att ett förnämligt kultur- och naturområde kommer att utplånas samtidigt som den planerade hamnutbyggnaden aldrig blir genomförd av brist på både behov och investeringsmedel.


Allvarliga brister i FÖP Tunadal-Korsta-Ortviken

Den gällande detaljplanen grundas på en fördjupad översiktsplan för Tunadal-Korsta-Ortviken (FÖP) från 2009. Denna plan innehåller dock så många brister att den inte borde ha lagts till grund för detaljplanen utan många delar skulle ha behövt göras om. Detta har dock inte skett och bristerna kvarstår därför.

Alternativa förslag måste presenteras

Ett allvarligt fel är att något alternativ i närområdet till huvudförslaget aldrig har behandlats under planarbetets gång. Man har hänvisat till att några alternativ inte finns. Detta har dock visat sig vara fel.


Det är nödvändigt att utreda alternativ till placeringen av kombiterminalen och containerhamnen eftersom det i FÖP Tunadal-Korsta-Ortviken endast redovisas ett enda alternativ med placering av båda i Petersvik. Men det finns andra alternativ. När det gäller kombiterminalen har det dåvarande Banverket i en idéstudie 2007 presenterat en kombiterminal i Fillan /Tunadalshamnen, som uppfyller alla de utvärderingskriterier som Banverket använde i en utvärdering av åtta olika alternativ i Sundsvallsområdet. Detta har inte beaktats.


FÖP innehåller en ofullständig redovisning av gällande kommunala planer. Där redovisas den fördjupade översiktsplanen från 1993 i planområdets södra del samt ett antal gällande detaljplaner. Men detta är inte hela sanningen. Det faktum att planområdets norra del (Fillan) då ingick i den då gällande fördjupade översiktsplanen Norra Skön förtigs helt. Av en karta ur denna plan för Norra Skön framgår att en 750 meter lång bangård är inritad i Fillanområdet. Det strider mot reglerna att ha två överlappande fördjupade översiktsplaner i samma område.


Alternativa förslag är inte beskrivna och utredda. Inga alternativa platser är anvisade för kombiterminalen. Enligt 6 kap miljöbalken ska alternativa förslag redovisas i MKB. Enligt 6 kap 12 § miljöbalken (i dess lydelse 2004:606) gäller att rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd skall identifieras, beskrivas och bedömas.


Denna allvarliga försummelse är oförklarlig med hänsyn till att Banverket har utvecklat ett alternativ, som innebär att kombiterminalen placeras i Fillan/Tunadalshamnen. Detta alternativ, som förespråkas av Banverket i en slutrapport 2007-05-04 ”Fördjupad idéstudie – Lokalisering av kombiterminal i Sundsvallsregionen” tillsammans med ett alternativ i Söråker, finns alltså inte beskrivet i FÖP.


Att alla andra alternativ än Petersvik avfärdas helt godtar vi inte eftersom Banverkets förslag bevisligen finns även om det aldrig presenterats och diskuterats av kommunen.


Normalt bör man kunna utgå ifrån en fördjupad översiktsplan när man planerar för detaljplaner och miljöprövningar, men FÖP Tunadal-Korsta-Ortviken är så dålig och innehåller så många fel och brister att nästan hela arbetet borde ha gjorts om från grunden.


Ett annat alternativ som framkommit senare är att ägaren till den nuvarande kombiterminalen, Jernhusen AB, inte vill flytta verksamheten till Petersvik utan vill ha en annan placering nära resecentrum i stan, bl.a. eftersom de stora godsmängderna finns söder om Sundsvall. Dessa synpunkter har kommit fram i ett yttrande 2012-11-15 från Jernhusen AB i samband med en plan för ett nytt resecentrum i stan. Det visar att alla alternativ inte tillräckligt undersökts tidigare.


Alternativa lokaliseringar


Vårt alternativ för hela området:


Inriktning i planarbetet borde ha varit att


1. placera kombiterminalen i Fillan och Tunadalshamnen i enlighet med Banverkets förslag i slutrapport 2007- 05-04 ”Fördjupad idéstudie – Lokalisering av kombiterminal i Sundsvallsregionen”. Alternativt ny placering vid resecentrum enligt Jernhusen AB.


2. en måttlig utveckling av Tunadalshamnen kan ske i huvudsak norrut


3. bevara natur- och kulturområdet i Granli/Petersvik med fortsatt boende i området


Lokalisering av kombiterminalen

Den största bristen hittills i planeringsprocessen är att ett mycket bra förslag till lokalisering av kombiterminalen från dåvarande Banverket i maj 2007 aldrig har beskrivits och bedömts offentligt under planarbetet.


Banverkets förslag innebär att kombiterminalen placeras med en del i Fillan och en annan del i Tunadalshamnen. Detta alternativ fanns ursprungligen inte med i utredningsunderlaget till den nu gällande detaljplanen.Logistikparkens VD Åke Jonsson har i en kommunal informationsskrift påstått att ”det har gjorts utredningar om lokaliseringen där olika alternativ lyfts fram, till exempel Fillan och Tunadalshamnen. Men i Fillan finns inte fysisk plats för en 750 meter lång terminal.” Detta påstående är inte sant. I det nämnda förslaget från Banverket från 2007 var det nya att slå ihop alternativen Fillan och Tunadalshamnen till ett gemensamt förslag där utrymmen både i Fillan och Tunadalshamnen ingår. I Fillan gällde länge en fördjupad översiktsplan för Norra Skön med en 750 meter lång bangård. Planen är nyligen upphävd.


Banverket skriver i sin rapport (s.34-35): ”Tunadalshamnen och Fillan erbjuder sammantaget två lägen i anslutning till samma av Banverket ägda industrispår. Banverkets kriterier för längder och bredder för ankomst-/avgångsspår samt för lastspår kan tillgodoses i Fillan och tillsammans med Tunadalshamnen får man en lösning med större kapacitet än som anges i Banverkets utvärderingskriterier. Två lägen med nära anknytning gör att Fillan kan optimeras för hantering av gods som går på lastbil och Tundalshamnen för gods som går på båt. För Tunadal gäller den fördjupade översiktsplanen för Korsta-Petersvik och för Fillan gäller den fördjupade översiktsplanen för Norra Skön. I den senare planen finns ett reservat för en 750 m lång godsbangård med fyra spår i Fillan samt ett triangelspår i Maland.” Detta citat ur Banverkets rapport motsäger helt Jonssons påstående.


Dessutom skriver Banverket (s. 35): ”En bangård i Fillanområdet bör dimensioneras för att möjliggöra mottagning även av tåg med råvara till Tunadals sågverk och till Ortvikens pappersbruk.”


Detta visar tydligt att alternativ finns, som kan rädda Granli–Petersviksområdet, men detta har inte redovisats.

Rimligen borde Banverkets alternativ ha beskrivits med förslagets fördelar, som de beskrivs i Banverkets rapport, ur vilken citaten ovan är hämtade.


Mycket tyder på att kommunen grundat sina uttalanden på en tidig utredning om kombiterminalen från konsulten Tyréns. Det som talar för detta är att i den ursprungliga utställda detaljplanen redovisas en tidig version av utredningen från mars 2006. Den finns t.o.m. i en bilaga 3 till detaljplanen. Men den slutversion av utredningen som gjordes efter en grundlig bearbetning av Banverket i maj 2007, som vi citerat ovan, fanns däremot inte redovisad i förslaget till detaljplanen.


Kommunen hänvisade alltså i underlaget till detaljplanen till en gammal och inaktuell utredning, som Banverket senare gjort om. Den nyare utredningen innehåller ett väl fungerande alternativ med en 750 meter lång terminal helt enligt Banverkets krav. Det tycks vara så illa att ett allvarligt misstag i utredningsarbetet ligger till grund för påståendena att det inte finns något alternativ till förstörelsen av Petersviksområdet. Att Petersviks natur- och kulturvärden föreslås utplånas och att ett trettiotal familjer tvingas bort från hus och hem ser ut att grundas på att en föråldrad inaktuell utredning från mars 2006 använts istället för den nya förändrade version som Banverket tog fram i maj 2007. Det är allvarligt att såväl allmänhet som politiker och myndigheter vilseletts på detta sätt.


Detta intryck förstärks när man läser den fördjupade lokaliseringsstudie, som ingår som bilaga 1 i utställningsunderlaget till detaljplanen för Logistikparken. Den handlar mycket om containerhamnen men kommenterar även placeringen av kombiterminalen. Vid alla tillfällen då kombiterminalen nämns hänvisas till Banverkets tidiga version från 2006, inte till slutversionen från 2007. Det gäller sidorna 6 och 9 med not 7. Detta blir också helt klart på sid 22 där tryckta referenser listas.


Denna fördjupade utredning tillkom efter påpekande om vikten av alternativa lokaliseringar i samband med samrådet. Men svaret är helt otillfredsställande eftersom det hänvisas till den inaktuella utredningen.


Sedan detta misstag påpekats i media har Åke Jonsson i Sundsvalls tidning den 14 mars 2012 erkänt misstaget, men enbart föreslagit att utredningsunderlaget ska kompletteras på kommunens webbsida med den saknade slutversionen av Banverkets förslag. Han påstår att detta misstag inte påverkar förslaget eftersom några utredare tagit del av förslaget under arbetets gång. Men att någon konsult har sett förslaget under arbetet duger inte. Planprocessen måste vara en öppen demokratisk process där alla alternativ kan granskas och diskuteras av alla inblandade som politiker, allmänhet, myndigheter och företag. Så har inte skett i detta fall.


Kommunen borde ha gjort om utredningen och rättat till detta fatala misstag. Det är inte för mycket begärt att så stora ingrepp som det här är fråga om måste grundas på korrekta underlag och fakta. Att bara byta ut hänvisningarna i antagandehandlingarna från en utredning till en annan, som är annorlunda i sak, är inte acceptabelt.


Länsstyrelsen skriver i sitt beslut: ”Den miljökonsekvensbeskrivning som finns som underlag för det aktuella beslutet innehåller dels redovisning av tidigare utredningar av lämpliga lokaliseringar både inom Fillanområdet och i kringliggande län…” Detta är direkt felaktigt eftersom en placering i Fillan enligt Banverkets förslag från 2007 bevisligen inte finns med i underlaget. Vissa andra placeringar längre bort finns dock redovisade.


Vidare skriver länsstyrelsen: ”De alternativa placeringarnas fördelar respektive nackdelar har angetts och vägts mot varandra så att det framgår varför Petersvik anses vara det mest lämpliga alternativet.” Av detta drar länsstyrelsen slutsatsen att redovisningen är ett tillräckligt underlag för att den valda lokaliseringen ska kunna bedömas. Detta påstående är också helt fel eftersom för- och nackdelarna med Banverkets förslag i Fillan och Tunadalshamnen inte finns beskivna någonstans i underlaget för detaljplanen. Fördelarna kan man bara läsa i Banverkets rapport, men nackdelarna finns inte beskrivna någonstans. Vi underkänner därför helt länsstyrelsens beskrivning i denna del.


Hamnens utveckling

Som vi påpekat inledningsvis anser vi att uppgifterna om godsvolymer i hamnen är orimligt höga och att hamnens krav på utrymmen är kraftigt överdrivna. En mer måttlig utveckling av hamnverksamheten bör ligga till grund för planeringen. Dessutom behöver inte allt koncentreras till Sundsvall. I stället bör flera olika hamnar i området kunna utvecklas parallellt med lite olika inriktning. Redan utvecklar Timrå kommun hamnen i Söråker. Även Härnösands hamn kan utvecklas. Allt detta talar för en mer sansad utveckling av Sundsvalls Hamn.

Det har länge funnits önskemål från Sundsvalls Hamn om utvidgade ytor. Vissa möjligheter för expansion av hamnen norrut bör finnas. Det sägs att vattendjupet inte är lika stort norrut, men alla båtar kräver inte maximalt djup. Man bör kunna tänka sig att vissa nya kajer med mindre djup kan användas av vissa båtar medan de största fartygen får lägga till vid kajer i nuvarande hamnområde, eventuellt efter vissa förändringar.


Av den fördjupade lokaliseringsstudien (bilaga 1 till antagandehandlingen i detaljplanen) framgår att ett alternativ för containerhamnen kan vara området norr om Alnöbron. Vad som bör utredas är en kombination där containerhanteringen för stora båtar sker i nuvarande Tunadalshamnen, eventuellt efter viss kajutbyggnad. För mindre båtar bör containerhanteringen kunna ske norr om Alnöbron.


I antagandehandlingen till detaljplanen anges på sid 22 att en kombiterminal i Fillan skulle sakna markytor för tredjepartsaktörer. Vår uppfattning är att sådana utrymmen finns både i Johannedals industriområde och i det närliggande Birsta. Vid en hamnutvidgning norr om Alnöbron bör tredjepartsaktörer kunna beredas utrymme i nära anslutning både till kombiterminal och containerhamn.




Bevara Granli/Petersvik

Fjärden 2013
Strandområdet i Petersvik med Kaptensuddens kallbadhus och Alnön i bakgrunden.

Det finns starka allmänna intressen för ett bevarande av Petersviksområdet, som är förankrade i miljöbalkens regler. Dessa intressen har hittills under utredningsarbetet fått stå tillbaka för industriintressena, som prioriterats på ett ensidigt sätt i utredningsarbetet.

Hushållning med mark och vatten

Det är viktigt att i området beakta de grundläggande bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i 3 kap miljöbalken. Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet, läge och föreliggande behov.


Bestämmelserna i 3 kap 6 § miljöbalken är viktiga. Där framgår att mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Denna paragraf i miljöbalken har uppenbarligen inte haft någon betydelse i behandlingen av natur- och kulturmiljön i Petersvik.


Vikten av att bevara grönområden framhävs starkt i miljöbalken. I kontrast till detta föreslås nu att värdefulla grönområden, som ofta används för rekreation för boende i Skönsbergsområdet, utplånas liksom naturliga kustområden, som i övrigt saknas nära Sundsvall.


Kulturmiljön

Området Granli-Petersvik innehåller en mängd kulturhistoriskt värdefulla byggnader och en värdefull samlad miljö från tiden kring förra sekelskiftet. Området finns med på s. 20 i kommunens kulturmiljöinventering från 1999 och utgör en viktig del av Sundsvalls historia från träpatronernas tid. Denna miljö har bevarats väl och utgör i dag ett värdefullt område ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Dessa värden har hittills inte alls beaktats i planförslaget. Det är inte i första hand de enskilda husen som utgör det kulturhistoriska värdet utan hela den samlade miljön från förra sekelskiftet som har bevarats i stor utsträckning. Det är alltså en unik miljö, som nu föreslås utplånas.


Vetenskapsjournalisten Nils Johan Tjärnlund har i artiklar och i en ansökan till Länsstyrelsen i Västernorrlands län aktualiserat frågan om kulturminnesmärkning av flera byggnader i Petersvik. Vid länsstyrelsens prövning av denna ansökan har framkommit att dessa bör bevaras men att de inte anses vara av riksintresse. Byggnaderna ska bevaras därför att de är viktiga för den lokala historien i Sundsvallsområdet, bl.a. sambandet mellan Stenstan och Petersvik. Detta borde ha beaktats i detaljplanen för området och förstärker behovet av alternativ när det gäller lokalisering av både kombiterminal och containerhamn.


Vad de stora ingrepp som planeras innebär för natur- och kulturmiljön bagatelliseras i detaljplanen och den nu aktuella miljöprövningen. Intentionerna om bevarande i miljöbalkens bestämmelser borde ha fått avgörande betydelse för planeringen.


Det kan noteras att Skogshyddan, som ingick i den värdefulla kulturmiljön, låg i samma bevarade grönområde där Kaptensudden ska bevaras. Därför borde även Skogshyddan ha bevarats. I kommunens kommentar i utställningsutlåtandet till vårt yttrande om Skogshyddan står: ”Skogshyddan, som ingår i samma bevarade grönområde som Kaptensudden, kan tills vidare ligga kvar inom aktuellt naturområde. Särskilt skydd kommer däremot inte att regleras på plankartan.” Som en konsekvens av detta ställningstagande är Skogshyddan numera riven av SCA trots att länsstyrelsen uttalat sig för ett bevarande.


1456633_586887564699642_1775609588_n

SCA rev Villa Skogshyddan den 27 november 2013.


Citatet ovan visar tydligt kommunens totala nonchalans mot alla regler om kulturmiljöbevarande. Det är ett direkt brott mot 3 kap 6 § miljöbalken. Där står: ”Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.” Huset stod inte i vägen för något, men har trots detta inte fått något skydd i planen.


Övriga miljöproblem


Vattenmiljön

I avsnittet Förväntad miljöpåverkan i samrådsunderlaget (s.32-33) behandlas bl.a. påverkan både på grundvattnet och vattenkvaliteten i havet.


En stor grundvattensänkning är föreslagen, men inga konsekvenser på omgivningen beskrivs. Hur påverkas t.ex. skogen på den del av Korstaberget som blir kvar efter den omfattande bergsprängningen? Hur påverkas skogen, som enligt detaljplanen ska fungera som en ridå mot omgivande bostadsområden? Redan idag är denna skog synnerligen gles till följd av kraftig avverkning och efterföljande stormskador.


Det framgår av sid 33 i samrådsunderlaget att vattnet i havet utanför den föreslagna containerhamnen är starkt förorenat och att miljökvalitetsnormen inte kommer att nås till 2021. Den kommer troligen aldrig att nås om planerna fullföljs. Det står att etableringen av containerhamnen innebär en risk för ytterligare belastning. Sanningen är väl snarare att vattenkvaliteten för alltid blir allvarlig skadad.


Det finns rapporter bl.a. från Länsstyrelsen som visar att havet utanför Tunadal/Petersvik innehåller döda bottnar och stora sedimentbankar orsakade av industriutsläpp under lång tid. Det borde rimligen innebära att området inte ytterligare får ansträngas ur miljösynpunkt och att ytterligare exploatering inte bör tillåtas.


Vi anser inte heller att muddermassor ska få dumpas i havet vid Draget. Vår uppfattning är att den begärda dispensen från dumpningsförbudet därför inte kan accepteras av miljöskäl.


Skyddsavstånd mellan verksamhetsområden och bostäder

Det finns en skrift som heter ”Bättre plats för arbete” (Allmänna råd 1995:5). I den rekommenderas ett skyddsområde på 500 meter till bostäder för både industriområden och för omlastningscentraler. Eftersom det planeras ett mycket stort industriområde är det inte relevant att kalla vissa delar för småindustri och därmed åberopa skyddsavstånd på 200 meter. Det framgår av plankartor att avståndet är 140 meter från vår tomtgräns till gränsen för industriområdet och ca 200 meter till kombiterminalen. Det är oacceptabelt korta avstånd och strider direkt mot dessa rekommendationer. Regeln om minsta skyddsavstånd måste gälla och annan lokalisering sökas för kombiterminal och tredjepartsaktörer.


Buller

Uppgifterna i antagandehandlingen i detaljplanen om buller anger att gällande normer för buller är uppfyllda. Detta är inte trovärdigt och måste ifrågasättas. Vi tror att både Alnön och Granbacken kommer att störas mycket av den planerade verksamheten. Kombiterminalen ligger orimligt nära Granbacken. Samrådsunderlaget tillför inget nytt.


Innehållet i kommande MKB 

I kommande MKB måste de alternativa lokaliseringarna av främst kombiterminalen äntligen få en riktig beskrivning i utredningsunderlaget. Det gäller att redovisa ett alternativ som både bevarar Granli/Petersvik och samtidigt löser behovet av kombiterminal enligt Banverkets förslag från 2007 eller Jernhusens förslag från 2012. Att förkasta vissa alternativ innan de ens beskrivits fullt ut är helt fel.


Miljöbalkens krav på att rimliga alternativ ska identifieras, beskrivas och bedömas är hittills inte uppfyllda. Banverkets alternativ från 2007 måste bedömas som rimligt eftersom Banverket var statens experter på kombiterminaler. Att deras förslag aldrig har beskrivits i detta ärende är oacceptabelt.


Även påverkan på kulturmiljön i Petersvik måste få ett eget kapitel i kommande MKB. Att frågan uppmärksammats runt om i hela landet bör föranleda nya bedömningar.


Förslaget till utformning av Sundsvall Logistikpark måste således förkastas och utredningen göras om grundligt.




Lars och Rose-Marie Hillerström